Fästmannen drunknade framför hennes ögon
Doaa al Zamel räddade en liten flicka i flyktingkatastrof
Uppdaterad 2018-11-21 | Publicerad 2018-01-05
Doaa Al Zamel kämpar i en blå simring med två små flickor tryckta intill sig. Det är en de största katastroferna med båtflyktingar.
I dag bor hon i Sverige. Steven Spielberg har köpt filmrättigheterna till hennes historia.
– Jag vill ge en röst åt flyktingars lidande, säger hon.
Följ Svenska Hjältar på Facebook
Dooa Al Zamel är i Stockholm för att prata om sina upplevelser, som nu finns på svenska i boken ”Hopp: Doaas flykt till Sverige” av FN-medarbetaren Melissa Fleming. Boken har gjort Doaas öde känt runt om i världen.
Det är nästan omöjligt att förstå att denna lågmälda, späda 22-åring klarat av en av de värsta flyktingkatastroferna på Medelhavet.
– Det har varit helt overkligt, som en film. Men nu tänker jag framåt, säger hon när vi träffas.
Kriget ändrar allt
För några år sedan är Doaa en vanlig tonårstjej i Syrien. Hon går i skolan, träffar kompisar och umgås med familjen. Framtiden känns ljus och enkel.
Kriget förändrar allt. Vilken dag som helst kan någon dö eller våldtas. I sin desperation efter trygghet lämnar familjen allt och flyr till Egypten. Doaa är 17 år.
– Att lämna allt var fruktansvärt, som att överge en bit av sin själ. Allt jag tänkt om framtiden var plötsligt borta, berättar Doaa.
Tanken är att återvända till Syrien. Och Doaa får uppleva kärleken: Hon blir förälskad i en bekants vän, Bassem.
– Han blev väldigt förtjust i mig. Men han fick tjata lite, säger Doaa och lyckas skratta lite trots att Bassem blev hennes stora sorg.
I takt med att flyktingströmmen blir större hårdnar tillvaron. Bassem har vänner som flytt till Sverige, och lyckas till slut, hösten 2014, övertala Doaa om att ta en smuggelbåt till Europa.
– Jag ville inte först, för jag kan inte simma och är väldigt rädd för vatten. Jag kände en stark oro för att något skulle hända.
Fruktansvärda scener
På båten sitter runt 500 människor tätt, tätt packade. Maten är usel, många blir sjuka. Ingen vet när eller om de skulle komma fram. Och så händer det som inte får hända: En annan båt attackerar flyktingbåten så att den sjunker.
Doaa blir vittne till oerhörda scener: Människor kvävs under båten, kroppsdelar dras in i propellern. Allt är ett kaos av skrik och blod.
Så blir allt stilla. Doaa, som inte kan simma, räddas av Bassem som lyckas trä en simring över hennes huvud.
Det ska ta fyra fasansfulla dygn innan hon räddas. Dygn där hennes fästman sjunker och drunknar framför hennes ögon, där medpassagerna dör runt henne en efter en, och förvandlats till svullna lik i havet.
Hur gick dina tankar?
– Det går inte att föreställa sig. Allt stannade upp. Det kändes ofattbart att jag var med om det här på riktigt, det var som en film, så overkligt.
Runt omkring, åt alla hav, syns bara havet.
– Jag tänkte att alla kommer att dö, att ingen skulle hitta oss.
Hjälper flickor
Ett litet hopp kommer från oväntat håll – två familjer lämnar över sina små flickor, en 9-månaders baby och en 18- månaders flicka – till Doaa för att rädda dem.
– Det blev min uppgift att försöka hålla dem vid liv i simringen. De var helt hjälplösa. Jag sjöng för dem, baddade dem med vatten för att de inte skulle bli medvetslösa, och försökte massera dem, berättar Doaa.
Till slut kommer räddningen i form av ett grekiskt fartyg. Katastrofen är total. Bara elva av alla på båten överlever. Två av dem är Doaa och en av de små flickorna – den andra dör precis efter räddningen.
Vad var det som fick dig att inte ge upp?
– Dels flickorna, jag ville rädda dem. Och sedan jag var liten är jag en person som inte ger upp, utan kämpar vidare.
Efter en tid i Grekland kom Doaa till Sverige, liksom hennes mamma, pappa, bror och två systrar. Den 18 januari 2016 kunde de återförenas och bor nu i jämtländska Hammerdal.
Melissa Fleming på FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) hörde talas om Doaa och skrev hennes historia i en bok, som gjort Doaas öde känt i många länder. Steven Spielberg har köpt filmrättigheterna, och Doaa har prisats av Opecs fond för internationell utveckling för sitt mod och sin hjälteinsats för flickorna.
– Jag vill få människor att förstå hur svårt livet är som flykting. Vem vet, en dag kanske det är du. Vi måste hjälpa dem.
Hur har du förändrats av allt som hänt dig?
– Jag har lärt mig att det som verkar självklart kanske inte är det – vad som helst kan hända. Jag har lärt mig att kämpa mot svårigheter. Nu försöker jag att inte tänka så mycket på det som hänt, utan blicka framåt. Jag lär mig svenska, jag vill studera och bli advokat. Jag vet att det är svårt, men jag vill gärna.
Och så har Doaa lärt sig en sak hon trodde var omöjlig – att simma.