Jone renoverar de sjuka barnens rum

Växte upp i fosterfamilj – nu driver han ”Sveriges givmildaste stiftelse”

HELSINGBORG. Han växte upp med våld i hemmet men vände livet.

I dag brinner Jone Sølvik, 36, för att hjälpa barn som har det svårt.

Hittills har han renoverat fem rum på Helsingborgs lasaretts barnavdelning.

Nu är fler på gång.

– Min dröm är att barn ska berätta att det såg ut som hemma – inte att det gjorde ont, säger Jone Sølvik.

Som 20-åring cyklade han Skottland runt för att samla in pengar till brittiska cancerfonden. Men välgörenhetsarbetet började tidigare än så för Jone Sølvik. Hemma på den norska västkusten sålde han redan som sjuåring teckningar för att samla in pengar till Rädda barnen. Men vad få visste var att han själv var ett barn i nöd. Släkten hade ett gott anseende hemma i byn och det som hände inom familjen diskuterade man inte med utomstående. Ingen visste alltså om att Jone hela livet misshandlats fysiskt av sin pappa. Men kränkningarna var också verbala.

– Att bli slagen är självklart jobbigt men det värsta var ändå att veta att man inte var älskad, att man var ful och att man inte borde finnas till, säger Jone.

Placerades i fosterhem

När han var 11 år flyttade familjen till Sverige. Ett år senare fick han en lillasyster som han nästan blev som en extrapappa till. I den nya skolan reagerade man på att Jone ofta dök upp med blåmärken och ibland såg ut som att han hade svårt att gå. Nu såg man till att Jone fick en stödfamilj.

– Det var fantastiskt. Jag litade inte på någon under uppväxten men min stödmamma Ulla anförtrodde jag mig för.
När socialtjänsten genom Ulla fick veta vad som pågick fosterhemsplacerade man både Jone och hans lillasyster. Efter ett tag flyttade dock Jone tillbaka hem – saknaden efter bästa vännen, hunden Jonas, blev för stor. När hans pappa sen valde att avliva Jonas kände Jone hur livet rasade samman.

– Jag insåg att om jag inte gör något åt min situation så kommer jag inte att överleva. Så när jag var 14 valde jag att flytta till fosterfamilj igen och tog tag i skolan – och det gick bra för mig.
Jone både jobbade och utbildade sig och är idag vd på ett framgångsrikt företag han också är delägare i. När han fick barn insåg han att han vill ge tillbaka, att hans kall i livet är att göra skillnad för andra människor eftersom han själv fick hjälp när han behövde det. Så han började ordna golftävlingar där pengarna skänktes till Min stora dag. Den egna stiftelsen Jonsters Charity startade han sen 2010, med mottot att vara Sveriges mest givmilda.

Renoverar sjukhus

– Nästan alla pengar – 99,7 procent – som kommer in går oavkortat till välgörande ändamål för att göra skillnad för barn och ungdomar i Skåne – ingen volontär eller styrelsemedlem bor flott eller fikar för stiftelsens pengar.
Jonsters Charity har bland annat stått för renoveringen av fem rum på Helsingborgs lasaretts barnavdelning. Genom att engagera kända profiler som Henrik Larsson, Tina Nordström och Caroline Seger har rummen fått olika teman, något som uppskattats av de sjuka barn som huserat i rummen. Nu jobbar man för att få till ytterligare två rum – med sagotema – innan året är slut, för att sen fortsätta renovera rum efter rum.
– Min dröm är att barn som legat på sjukhus ska komma hem och berätta om vilket fint rum de låg i, att det såg ut som hemma – inte att det gjorde ont, att det var kallt eller läskigt. Det ska bland annat finnas moderna leksaker, nya filmer och tv-apparater man faktiskt kan titta på.

Men Jonsters Charity har också hjälpt flyktingbarn med kläder, leksaker och upplevelser, man arbetar mot mobbning och skapar drömdagar där sjuka barn till exempel får träffa sina idoler. Man har också anordnat läger för både cancersjuka och ensamkommande flyktingbarn och delar varje jul ut julklappar till barn som annars inte skulle få några.
För att få in pengar ordnar man bland annat golftävlingar och cykellopp – 2012 cyklade Jone till exempel från polcirkeln till Helsingborgs lasarett. Att uppskatta hur mycket tid han lägger på sin stiftelse är svårt. Ibland handlar det om timmar efter jobbet, ibland om hela helger. Och drivkraften är stark.
– Det kanske låter djupt men jag vill att alla barn ska känna sig sedda och att vi ska göra skillnad. Jag fick mitt liv räddat – nu vill jag tillsammans med andra rädda andra liv.