Pirjos son och make tog sina liv – nu kämpar hon för att hindra självmord
Uppdaterad 2020-10-01 | Publicerad 2020-09-29
Både Pirjo Stråtes son och make begick självmord.
– Det kändes som att jag blivit strimlad i bitar med en vass kniv, säger hon.
Sedan dess, i 20 år, har 73-åringen kämpat för suicidprevention.
Pirjos Stråtes son Johan hade många vänner under uppväxten i Trångsund i Södra Stockholm. Han var kreativ, åkte skateboard och målade graffiti.
Men våren 1997 hade Pirjo ont i magen av oro för honom. Då var han 20 år gammal och svårt deprimerad. Ibland lämnade Johan inte sängen under en hel dag.
Vid ett tillfälle stod hon på tröskeln till hans rum.
– Jag frågade hur han mådde och om han hade självmordstankar, säger Pirjo.
Johan svarade: ”Nej, mamma. Jag skulle aldrig ta mitt liv.”
Hittade sonen död
Men den 23 maj det året gjorde han precis det.
Pirjo steg upp ur sängen på morgonen. Hon slogs av att det var fint väder ute – klarblå himmel och strålande sol. Hon passerade Johans rum och såg att dörren var öppen.
På golvet nedanför sängen stod med svart tuschpenna skrivet: ”Jag önskar att jag hade orden, men det är inte för er skull jag gör det utan för min egen.”
– Jag sprang in och hittade honom död i sängen. Bredvid låg Johans svarta blandrashund Lukas. Jag hade alltid tänkt att bara jag älskar mina barn kommer kärleken bära dem. Det gick upp för mig att det inte fungerar så.
Obduktionen dröjde. Johan begravdes den 28 juni. Den värsta chocken lade sig efter några månader. Pirjo fylldes istället av stor tomhet.
– Smärtan och sorgen gjorde fysiskt ont. Det kändes som att jag blivit strimlad i bitar med en vass kniv, säger hon.
Pirjo gifte sig
Ett år efter sonens död blev Pirjo tillsammans med en man. De gifte sig 1998 och började pendla till varandra. Han bodde i Hallstavik och hon i Trångsund.
Maken blev ett stort stöd för henne i sorgearbetet.
– Jag kunde gråta på hans arm, säger Pirjo.
De upplevde tillsammans tvåårsdagen för sonens självmord. Pirjo tyckte att den var värre än ettårsdagen.
– Då fanns inte chockens förmildrande effekt. Bara kall sanning. Det här är sant – han kommer aldrig mer tillbaka.
Blev ordförande i SPES
För att klara av livet började Pirjo gå till Riksförbundet för suicidprevention (SPES). På den tiden anordnade SPES Stockholm en träff i månaden. Då kom runt 50 personer till ett stort öppet rum och lyssnade på föreläsare.
Efteråt stod folk kvar på parkeringen utanför och pratade med varandra länge.
När Pirjo år 2000 tackade ja till att bli vice ordförande i SPES såg hon till att samtalsgrupper där anhöriga fick prata med varandra hölls på kvällar och helger.
– Vi fick hålla till i lokaler på Norrtulls sjukhus, säger hon.
Maken låg död i sängen
Makens sinnesstämning förändrades när han fick prostatacancer. Såsmåning om gick han in i depression.
Långfredagen den 13 april år 2001 skulle de gå på Liljevalchs vårsalong tillsammans. Men maken dök aldrig upp i Stockholm. Pirjo ringde hem till honom i Hallstavik utan att få svar.
Till sist satte hon sig i bilen och körde dit.
– När jag kom dit hittade jag honom död i sängen. Hans munspel låg bredvid.
Tiden efter makens självmord var tuff för Pirjo.
– Det kändes som att jag blev inrullad i iskall aluminiumfolie. Närheten och beröringen jag tidigare haft fanns plötsligt inte. Barnen var ju stora och utflugna.
– Jag tänkte att jag ville ställa mig på trappen ute och skrika att någon skulle komma och krama mig.
Hjälpt andra i 20 år
Sedan dess, i tjugo års tid, har Pirjo lagt ner otaliga ideella timmar på att engagera sig i SPES. Organisationen jobbar bland annat genom att stötta anhöriga som mist någon genom självmord.
– Vi har flera olika typer av samtalsgrupper. Men vi ger inte terapi utan är kamratstöd.
SPES arbetar också mot politiker med suicidprevention. Målet är att bygga bort möjligheterna för självmord i den yttre miljön. Till exempel har organisationen sett till att staketet på Västerbron höjts. De vill också se plattformsväggar i tunnelbanan.
Enligt Pirjo finns ingen instans i samhället förutom SPES som ger stöd åt efterlevande.
– Våra liv är lika värda som alla andras. Vi efterlevande är en stor riskgrupp för att ta våra liv. SPES räddar liv.
Dessutom är Pirjo ute en hel del och föreläser om sin historia och suicidprevention.
– Det är det medmänskliga som jag vill jobba för. Att känna empati och inlevelse för andra är mänskligt, säger Pirjo Stråte.
Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.
Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.
Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.
Nominera din hjälte här nedan!