”Jag var död i 15 minuter”
Uppdaterad 2011-11-24 | Publicerad 2011-11-06
Felicia, 17, förlorade benen i bilolyckan – nu rider hon igen
BÅLSTA. Felicia Grimmenhag, 17, hade inte en chans när Porschen rammade hennes moped.
Hon var död i 15 minuter – och när hon vaknade upp var båda hennes ben amputerade.
Men knappt tre månader efter olyckan satt hon i sadeln igen.
– Man är bara så handikappad som man själv gör sig, säger hon.
Höstsolen lyser över Sandviks gård i Häggeby, norr om Bålsta, och i volten styr Felicia elegant islandshästen Embla, 20, mellan de uppställda konerna.
Eftersom Felicias ben är amputerade ovanför knäna kan hon bara styra hästen med händer, kommandon och ridspö – men Embla fattar snabbt galoppen.
Allt går som en dans. In och ut genom konerna.
Felicias enda chans att hålla sig kvar i sadeln är att sitta rak i ryggen och hålla balansen.
Felicia Grimmenhag är en lika imponerande som inspirerande 17-åring – en tjej med ett eldfängt humör – och mycket humor, men också – eller kanske just därför – med en obändig livsvilja, en envishet och en kämpaglöd som få.
Redan någon dag efter olyckan startade en kompis stödgruppen ”Keep fighting Felicia Grimmenhag” på Facebook.
I dag har gruppen cirka 850 medlemmar och många, för Felicia både kända och okända, har peppat och stöttat henne där under de månader som gått.
– Jag har fått väldigt mycket hjälp av det, säger Felicia.
Såg aldrig Porschen
Olyckan hände den 13 juni.
Felicia skulle åka hem till en kompis i Skokloster och bada i poolen.
Bak på hennes röda moped satt en jämnårig kompis. Båda hade hjälm – något som Felicia alltid varit noga med.
– Annars hade jag inte levt i dag, säger hon.
I en t-korsning, bara någon kilometer från stallet där hon rider, hände det.
Felicia, som kom från höger och hade företräde, skulle göra en vänstersväng ut på den större länsväg 555.
Själv minns hon ingenting, inte från hela den dagen, men förmodligen såg hon aldrig Porschen som doldes i en sänka.
Bakom ratten satt en 26-årig man.
Enligt vad han själv sagt till polisen körde han i 70 kilometer i timmen, på mopeden med de två flickorna.
Felicias kompis kastades bakåt och bröt foten.
För Felicia gick det sämre.
Med ambulanshelikopter fördes hon till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. När helikoptern landade på sjukhuset stannade hennes hjärta.
– Jag var död i 15 minuter, säger Felicia.
”Det var svårt att ta in”
Först efter tre dygn fick hennes föräldrar, Åsa Ahlgren och Mattias Grimmenhag, veta att Felicia förmodligen skulle överleva, men att risken för hjärnskador efter det långa hjärtstilleståndet var stor.
– Att hon var så svårt skadad och ovissheten, det är så svårt att ta in, det går inte att beskriva, säger mamma Åsa.
Men att Felicia klarat sig utan hjärnskador visade sig snabbt, när hon tre dygn efter olyckan väcktes ur narkosen.
Det tog ytterligare några dagar för henne själv att inse hur svårt skadad hon var, att båda benen var amputerade.
– Men jag accepterade det ganska fort, säger Felicia.
– Alla fokuserar så mycket på mina ben och tycker synd om mig, men jag tänker inte så. Jag var så svårt skadad, jag kunde ha fått hjärnskador och jag hade ett val: Att dö – eller att leva utan ben.
I måndags åtalades den 26-årige mannen som körde Porschen för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada.
– Jag ser det som en olycka, men jag vill veta vad som hände, säger Felicia.
Visst har hon sina dippar, men de är ganska korta, och både Felicia och hennes familj har hela tiden haft fokus framåt – på möjligheterna.
Felicia har ridit sedan hon var fyra år och redan en vecka efter olyckan formulerade hon ett av sina nya mål:
Att börja rida igen.
Tio veckor senare satt hon i sadeln.
Att hon skulle börja skolan till hösten – hon går andra året på gymnasiet – och att hon skulle lära sig gå igen, var hon lika bestämd på.
Nu går hon i skolan – och tränar för fullt på att lära sig att gå på de högteknologiska benproteserna med mikrochips i knäna, som hon håller på att prova ut.
– När jag kan gå vill jag lära mig springa, säger Felicia.
”Nya dörrar har öppnats”
I dag försöker hon leva sitt vanliga liv, med skola, kompisar och allt som hör till ett tonårsliv.
Alla säger att hon är så stark, men själv tror inte Felicia att hon är starkare än någon annan.
– Det handlar inte om det, utan att få chansen att visa vad man går för. Innan olyckan hade jag aldrig trott att jag skulle klara det – då skulle jag ha tänkt att mitt liv var slut.
– Men jag tror att mitt liv har berikats. Att jag kommer att göra mer – bara för att bevisa att jag kan.
– Jag kan kanske inte bli polis eller brandman längre, som jag ville, men jag funderar på att börja tävla i westernridning och kanske kan jag arbeta med att hjälpa andra dubbelamputerade i framtiden.
– Jag ser det som att en dörr har stängts – men nya har öppnats.
Felicias skador efter bilolyckan
Vänster ben amputerat ovanför knäet
Höger ben amputerat mitt på låret
Två benbrott på vänster lårben
Vänster handled krossad
Höger tumme bruten
Spricka i höger handled
Punkterade lungor
Mjälten skadad
Sprickor på revbenen
Tre brott på bäckenet
Ligament i bäckenet skadat
Spricka i vänster höftkula
Hjärtstillestånd i 15 minuter
Blodförlust, fick 3,3 liter blod på sjukhuset
