Pojken hängde över stupet – då kom Erika
Uppdaterad 2016-05-26 | Publicerad 2016-05-20
Familjen var ute på skattjakt – men på bergstoppen på Hundberget hittade de en 17-årig pojke som klamrade sig fast på en klippvägg.
– Han var helt slut och darrig, berättar Erika Gadd som lyckades rädda pojken från att falla flera hundra meter.
Erika Gadd var ute och letade efter skatter tillsammans med sina barn på en geocachingtur på Hundberget i Älvsbyn. När de kom upp på berget och blickade ut såg Erikas dotter någon som rörde sig utanför kanten.
– Vi hörde någon som ropade ”Hej, kan ni hjälpa?”, berättar Erika Gadd.
De fick syn på en kille som klamrade sig fast på utsidan av klippan. Bergväggen sluttade brant nedåt och pojken riskerade att falla flera hundra meter. Erika tänkte först att hon skulle ringa efter hjälp, men hon förstod snabbt att det inte fanns tid till det.
– Jag tänkte att då kommer killen hinna ramla ner, för jag såg ju att han var helt slut och darrig. Han hade lätt panik och försökte klättra upp.
Kröp till kanten
Erika kröp försiktigt fram till kanten och såg att pojken stod och balanserade på bara några centrimeter. Det var mycket lösa stenar just där, så Erika bad honom att försöka ta sig tillbaka några steg till ett säkrare ställe.
– Då fick han upp foten på ett ställe så att jag nådde honom. När han tog min hand så nöp jag till och drog, och så fick jag tag om handleden. Sedan flög han upp.
Pojken var ett ensamkommande flyktingbarn och pratade bara några ord svenska. Han tackade så hemskt mycket men kunde inte rikligt förklara vad som hade hänt utan pekade.
Vad hände sedan?
– Han tog sin ryggsäck och gick vidare. Vi gick också ned strax efter, och vi undrade verkligen vart han tog vägen och om han kom ner. Så efteråt efterlyste jag honom på Facebook för att se om han hade kommit till rätta. Efter ett tag fick jag faktiskt kontakt med honom. Han var så tacksam att jag hade varit där och skrev att han aldrig hade orkat själv, att han inte visste vad han skulle gjort utan mig, berättar Erika Gadd.
Chocken kom efteråt
Vilka tankar gick i ditt huvud när du räddat honom?
– Först stod vi bara där uppe och gapade, alldeles darriga och som i chock. Jag funderade över hur han hade tagit sig dit. Han måste ha varit jätterädd. Jag vet fortfarande inte hur det hade gått till, men jag tror att han började klättra någonstans på utsidan och att det först gick jättebra, men efter ett tag var det bara några centimeter att stå på och då orkade han nog inte vända, säger Erika Gadd.
Hur lyckades du hålla dig så lugn?
– Jag vet inte, jag tror att jag brukar reagera så när det händer någonting. Och det kommer mer efteråt som en chock.
Känner du dig som en hjälte?
– Nej, ha ha. Jag tror att alla som hade varit där hade försökt dra upp honom eller göra någonting. Jag känner mig absolut inte som en hjälte, jag var bara på rätt plats.