Vi måste ta gemensamt ansvar för vildsvinen
Skutreplik från LRF om att minska stammen med 90 procent
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-09-29
SLUTREPLIK. Det är med förvåning jag läser Solveig Larssons replik på vår åtgärdslista för att hantera den svenska vildsvinsstammen. För oss finns det nämligen ingen motsättning mellan jägarna och jord - och skogsbrukarna.
Jägarna utför nu ett viktigt arbete i Fagerstaområdet för att begränsa spridningen av afrikansk svinpest. Och dagligen sker ett nära samarbete på många ställen runt om i landet.
För oss går skiljelinjen mellan de som tar ansvar för de stora och växande samhällsproblem som vildsvinen orsakar och de som inte vill ta ansvar. Varje år orsakar vildsvinen skador i jordbruket för två miljarder, 6 000 trafikolyckor och riskerar att sprida smittsamma sjukdomar. Många jägare och markägare jobbar hårt för att begränsa dessa problem.
Men det finns också jägare och markägare som blundar för problemen, och i värsta fall förvärrar dem. Det är det som debatten borde handla om.
Svensk livsmedelsproduktion befinner sig i ett ansträngt läge som pressar vår förmåga att producera tillräckligt med mat. Prognosen pekar på en skörd långt under normalåren.
Låt mig därför ge några fakta som kan vara viktiga i den fortsatta debatten:
- Att minska antalet vildsvin till 30 000 djur är ca 26 000 fler än vad som lever i Danmark, Norge och Finland tillsammans. I dessa länder står även jägarorganisationerna bakom de nationella strategierna att kraftigt begränsa stammarna.
- Vildsvin orsakar inte bara omfattande skörde- och trafikskador. De är smittspridare av både afrikansk svinpest samt en allvarlig form av salmonella. I andra länder har det tagit flera år att friförklara ett område igen.
Avslutningsvis: Viltet rör sig fritt i naturen och bryr sig inte om fastighetsgränser. Därför kan en markägares åtgärder om att begränsa viltskadorna på sin fastighet helt förstöras av andras vilja av att ha överstora viltstammar.
Därför kan det aldrig vara upp till varken enskilda markägare eller jägare – utan att ta hänsyn till andra – att själva bestämma hur mycket vilt vi kan tolerera i landet. Det är ett gemensamt ansvar.
Frågan är om Solveig Larsson är beredd att ta det gemensamma ansvaret?
Palle Borgström, förbundsordförande på LRF
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.