Det här skulle vi behövt när vi var nya i Sverige

11 tjejer i öppet brev till Sveriges rektorer: I stället möttes vi av fördomar, oro och utanförskap

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-04-18

När vi var nya i Sverige upplevde vi oro, stress och utanförskap - känslor som vi tvingades hantera på egen hand. Något som vi vet hade kunnat göra stor skillnad är mer stöttning i skolan, skriver Shahad Al-Farttoosi, Savo Sleman, Fatuma Mohamud, Raghd Mohsen, Dunia Yasin, Hiba Youssef, Hamida Tawasuli, Afrah Siddiqui, Sarah Ismail, Diana Tobal och Ruwayda Shirwa (inte på bild).

Skolan är mer än bara en byggnad - den är ett hem för barns tankar, drömmar och förhoppningar. När vi kom hit möttes vi i stället av skolor med fördomar, utanförskap och stela orättvisa system.

Tjejer som är nya i Sverige har också rätt till en trygg skola, tillgängliga mötesplatser, och samma möjligheter som andra barn.

 

Precis som Rädda Barnens ungdomsförbunds nya rapport ”Fathima-rapporten” visar, är skolan en viktig plats när man är ny i Sverige. Upplevelserna i skolan kan lyfta – eller sänka. Vi vet att ni som rektorer har makt och möjlighet att skapa förändring – och garantera Barnkonventionen för alla barn.

 

Vi kräver mer resurser till elevhälsa och lärare

När vi var nya i Sverige upplevde vi oro, stress och utanförskap - känslor som vi tvingades hantera på egen hand. Flera rapporter pekar nu på att utrikes födda tjejer lider av psykisk ohälsa i högre grad än andra.

Något som vi vet hade kunnat göra stor skillnad är mer stöttning i skolan; mer resurser till elevhälsoteam och lärare för att de ska hinna se och förstå oss.

I nuläget möts vi i stället av personal som segregerar oss från andra elever och som låter fördomar styra. Det får oss att känna oss ensamma - men skolan borde i stället hjälpa oss att bygga relationer över språkgränserna.

 

Vi kräver fler mötesplatser och stöttning för aktiviteter

När man inte kan språket och allt är nytt är det svårt att hitta och våga gå till mötesplatser där man kan träffa andra. Det gör det omöjligt att bygga upp nätverk och hitta gemenskap.

Skolan behöver därför bli bättre på att skapa broar till andra mötesplatser, aktiviteter och organisationer, så att vi vågar ta plats och skaka av oss osäkerheten som det innebär att vara ny.

Skolan är viktig för att hjälpa oss att våga testa nya saker, och uppmuntra till fritidsintressen. Om ingen berättar eller visar - hur ska vi då veta att vi faktiskt är välkomna?

 

Vi kräver lika möjligheter och rättvisa bedömningar

När vi inte får information om vilka möjligheter vi har, blir det omöjligt för oss att ha makt över våra egna liv.

Som ”Anna” berättar i rapporten; ”Vi fick typ fem minuter i åttan och fem minuter i nian om gymnasieval. Hur ska jag…? De trodde verkligen att vi redan visste. Men våra föräldrar visste inte, vi visste inte. Vi var lost”.

Vi har också mött lärare och studie- och yrkesvägledare som bara berättar om praktiska gymnasielinjer, som ifrågasätter våra ambitioner, och som favoriserar etniskt svenska elever.

Vi behöver inte fördomar och förminskning, vi behöver rättvisa bedömningar, flexibilitet, uppmuntran, och förståelse för att det tar längre tid att plugga när det inte är på våra hemspråk.

 

Vi vet att skolor kämpar för att få ihop sina budgetar. Men mycket handlar bara om vilja och förståelse, och vi vet att det här är åtgärder som skulle gjort att vi kom snabbare in i samhället, snabbare fick rätt på språket, och vågade och kunde satsa på våra drömmar.

Att sätta in mer resurser i skolan sparar dessutom enorma pengar som annars behöver gå till insatser senare.

 

Vi har alla upplevt samma saker, oavsett om vi kom hit 2009, 2016 eller 2022. Vi vill inte att de tjejer som precis kommit hit eller som kommer i framtiden ska behöva gå igenom samma svårigheter som vi. Alla behöver göra mer, så att vi inte sviker tjejer som kommer hit.

Skolan är mer än bara en byggnad. Den är själva grunden för barns framtid och välbefinnande. Därför är det av oerhörd vikt att förändringsarbetet börjar där.


Shahad Al-Farttoosi, 28, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund 
Savo Sleman, 26, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund
Fatuma Mohamud, 27, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund 
Raghd Mohsen, 20, Rädda Barnens ungdomsförbund Eslöv 
Dunia Yasin, 23, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund 
Hiba Youssef, 22, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund 
Hamida Tawasuli, 22, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund 
Afrah Siddiqui, 21, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund 
Sarah Ismail, 24, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund
Diana Tobal, 21, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund 
Ruwayda Shirwa, 23, samtalsledare i Rädda Barnens ungdomsförbund

 

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

 

Följ ämnen i artikeln