Du ska få hjälp även om du bor på landet
Debattörerna: Inför en maxväntetid på blåljuspersonal i hela Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-11-09
DEBATT. Din postadress avgör chansen att överleva vid sjukdom eller olycksfall.
Organisationen Hela Sverige ska leva vill därför se tre åtgärder från regeringen för att öka tryggheten i hela landet. Det handlar om liv, och ett Sverige som hänger ihop.
Bristerna i blåljusverksamheten besvärar. Sett till storlek är den genomsnittliga responstiden för ambulans och räddningstjänst ungefär dubbelt så lång i de minsta kommunerna jämfört med de största.
Ännu tydligare blir det att jämföra enskilda kommuner. När hjälpen kommer i småländska Tranås får Aneby-bon i grannkommunen vänta tolv minuter till och Pajala-bon en hel halvtimma extra.
Till detta kommer en extrem sårbarhet när enstaka utryckningsfordon ska täcka stora ytor. Ett genomsnitt på 20, 30 och upp över 40 minuter betyder att väntetiderna i vissa fall räknas i timmar.
Som första åtgärd föreslår vi att regeringen tar fram en modell för hur en maximal responstid för blåljusärenden kan införas som ett sätt att lyfta behovet av kortare responstider.
En enkät som Hela Sverige ska leva genomfört visar att det finns en klar majoritet för den idén hos regeringspartiernas riksdagsledamöter.
Samtidigt behöver modellen utformas med varsamhet – det får inte medföra att resurssvaga kommuner och regioner sitter med Svarte Petter.
Dagens långa responstider i landsbygder slår direkt mot liv, trygghet och egendom. Varje minut kan vara direkt avgörande. Färre gripna brottslingar, fler nedbrunna hus, mindre chans att överleva akut sjukdom.
Men bristen på likvärdighet sätter också samhället i gungning. En Sifo-undersökning som Hela Sverige ska leva låtit göra visar att sex av tio invånare på mindre orter är oroliga för att hjälpen inte ska hinna fram i tid, men bara tre av tio på större orter.
En molande värk i magen, ännu ett kapitel i berättelsen om samhällsservicen som försvann.
Vi lantisar betalar högre skatt för lägre service, bara för att vi är födda på en viss plats – eller gillar den närhet som följer av en mindre skala.
Dessutom bidrar vi med ideella krafter som redan i dag fungerar som krockkudde till blåljusverksamheten.
Utskällda Epa-ungdomar hjälper polisen, föreningar bygger ut infrastrukturen med hjärtstartare (för de 10 000 som årligen drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus kan varje sekund vara livsavgörande), människor mobiliserar i samband med samhällskriser.
Men det räcker givetvis inte.
Maximal responstid kan fungera som ram för att korta responstider, men behöver också fyllas med innehåll.
Som en andra åtgärd menar vi att regeringen bör ta ett samlat grepp för att utveckla blåljusverksamheten utifrån skiftande förutsättningar på olika platser.
Det handlar bland annat om att stimulera till organisatorisk innovation och dra nytta av teknikutvecklingen, där försöksverksamhet kan vara en viktig beståndsdel.
Givetvis är det också en fråga om resurser i förhållande till geografiska och demografiska förutsättningar.
Som en tredje åtgärd menar vi därför att regeringen bör inleda en översyn av skattesystemet, med målet att kommuner och regioner får rimliga villkor för sin verksamhet.
Vi noterar att regeringen gör vissa satsningar för att stärka villkoren för utvecklingen i landsbygder – men också att blåljusfrågorna saknar udd mot just landsbygder.
Klart är att det brådskar. Det handlar bokstavligen om liv eller död. Och att alla ska känna trygghet där vi bor. För vad händer med ett Sverige som glider isär?
Irene Oskarsson och Magnus Ek, ordföranden Hela Sverige ska leva
Terese Bengard, verksamhetschef Hela Sverige ska leva
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.