Dags att levla upp – eller missa it-tåget
Debattören: It- och telekomsektorn väntas sakna 60 000 personer om drygt två år
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-10-17 | Publicerad 2017-10-15
DEBATT. Det politiska samtalet om digitalisering i Sverige i dag sträcker sig som mest till en alarmistisk kommentar om att robotarna kommer att ta våra jobb. Detta trots att alla seriösa bedömare är överens om att vi i och med den digitala revolutionen genomgår en av mänsklighetens största förändringar.
Dags att levla upp, som vi säger i branschen.
Inför det tyska valet handlade liknande debatten på många sätt den svenska. Ekonomi, jobb, invandring, miljöfrågor och brottsbekämpning är ämnen vi är vana vid att diskutera. Därför var jag nog inte ensam om att överraskas över att FDP:s partiledare Christian Lindner hjärtefråga är digitalisering. Men efter en snabb titt på vad experterna säger om läget inser man snabbt att digitaliseringen borde vara högsta prioritet för våra folkvalda även här i Sverige.
Utvecklingen har gått oerhört fort, och kommer bara att gå snabbare. För tjugo år sedan använde nästan inga svenskar internet, i dag är vi uppkopplade 24 timmar i veckan. I åldersgruppen 18-25 är siffran istället 38 timmar, alltså fem och en halv timme om dagen. 32 procent av treåringar använder internet varje dag. Den digitala revolutionen kommer att förändra vårat samhälle mer än vad den industriella revolutionen gjorde. Och det är nu det gäller att politiken hänger på för att använda digitaliseringen till något gott.
I de farligaste områdena i Chicago och flera mindre städer i USA har polisen satt upp skottsensorer. De känner igen ljudet av en skottlossning och larmar automatiskt polisen.
”Förut var vi tvungna att vänta på att någon larmade oss, nu är vi redo efter 30 sekunder. Vi sparar tid, mankraft och pengar”, säger poliskonstapel Scott Ruszkowski till Chicago Sun-Times.
Sjukvårdens kostnader i Sverige kan fram till 2025 minska med 25 procent med hjälp av digitala lösningar, enligt en rapport från McKinsey Global Institute. ”Med en nationell vision för e-hälsa på plats, en utmärkt digital infrastruktur och en teknikvan befolkning har Sverige bättre förutsättningar att digitalisera vården än de flesta andra länder”, går att läsa i rapporten. Det handlar om allt från distansövervakning via sensorteknik till avancerad dataanalys med hjälp av superdatorer.
Det här kan bli verklighet i Sverige, men då krävs handlingskraft. Utan kraftfulla åtgärder förväntas ett underskott på 60 000 personer inom it- och telekomsektorn år 2020. Branschen pratar om en akut brist på it-kompetens. Universiteten hinner inte utbilda framtidens digitaliserare tillräckligt snabbt.
Christian Lindners sammanfattade sin plan med sex S: Speed, skills, security, startup, science & services. Hur kan vi rättfärdiga att slösa bort all tid, givet de tekniska möjligheterna?, frågar han sig i en krönika i affärstidningen Handelsblatt. Det är precis den fråga som borde riktas till våra makthavare inför valet 2018.
”It is not the strongest of the species that survive, nor the most intelligent. It’s the one most responsive to change.” (Ungefär: Det är inte de starkaste av arter som överlever, eller de mest intelligenta. Det är de som svarar bäst på förändringar).
Det här har vi vetat sedan Charles Darwin 1859 skrev ”Om arternas uppkomst”. 158 år senare är frågan om svenska politiker har förstått det.
Det är nu vi har ett val – ska vi bli råttan eller kackerlackan, som överlever nästan allt och tack vare det lyckas sprida sig över världen? Eller ska vi i stället bli jättesengångaren, som dog ut för att den inte var tillräckligt anpassningsbar?
Man behöver inte vara expert på digitaliseringsfrågor för att inse att jättesengångaren nu är på väg att bli en träffsäker metafor för vårat land.
Henning Eklund, journalist och e-sportare
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.