Vi måste välja ut vilka flyktingar vi tar emot
Moderat debattör: Sverige har råd att ta emot fler – men vi ska ställa högre krav
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-08-31
DEBATT. Ska vi ta emot fler eller färre flyktingar och ska vi hjälpa på plats eller i Sverige? Att hjälpa på plats är som att säga till den som tagit sig ur ett brinnande hus att den får hjälp om den kravlar tillbaka in i lågorna. Flyktingkonventionen har en central grundtanke: Den som är medborgare i ett land där den inte kan bo ska ha juridisk rätt att leva i ett annat land.
I dag samlas skyddsbehövande i miljonläger, där de tillbringar tiotals år. De behöver flyttas dit de kan bygga ett liv, och deras barn behöver få gå i skola.
Migration är i grunden bra, både för dem som migrerar och för mottagarlandet. Det gäller dock inte alltid, så därför behöver Sverige liksom alla andra länder stävja den kostsamma invandringen, men underlätta den lönsamma. Det har vi traditionellt varit dåliga på, och i stället tillämpat principen ”vi bryr oss om den som tagit sig till Sverige”.
För Sverige liksom för andra västländer bestäms vår migration i dag till stor del av flyktingsmugglare, och vi behöver vrida den makten ur deras händer och ta kontrollen över vem som flyttar hit. Vi bör välja våra skyddsbehövande på samma sätt som vi väljer vem som får arbetskraftsinvandra. Vi ska sätta upp kriterierna för vem som är mest behövande och vem vi behöver mest.
Vår migrationspolitik behöver vara human och hållbar, där den kostsamma delen gör maximal nytta.
Så svaret på den första frågan borde vara ”fler”, för det har vi råd med, men vi behöver rikta våra utgifter rätt. Den stora kostnaden för asylinvandringen har vi inte för dem som har asylskäl i dag, utan för dem som en gång haft det, flyttat hit, beviljats PUT och senare medborgarskap och som lever ut sina liv här utan att någonsin förvärvsarbeta.
Deras barn växer upp i utanförskapsområden, och även om många av dem lyckas bra blir andra kriminella.
Min utgångspunkt är att om man invandrat som vuxen, inte längre har asylskäl och aldrig arbetat i Sverige ska man flytta tillbaka till sitt hemland. Vi behöver fokusera våra humanitära insatser på dem som behöver hjälp i dag. Övriga är hemlandets ansvar.
Asylsökande kommer på flykt från såväl krig och förföljelse som fattigdom, oftast genom att illegalt ta sig genom Europa. Efter en lång och kostsam prövning får hälften avslag, och ska sedan skickas hem igen. Det är en tragedi för dem som utvisas såväl som slöseri med samhällsresurser.
Sverige har i dag inte något annat val än att genomföra en grundlig utredning av den som söker asyl, eftersom vi skrivit på flyktingkonventionen och Europakonventionen och är medlemmar i EU, men vi kan teoretiskt skicka personen till ett tredje land, om landet är tryggt och vi har ett bilateralt avtal.
Så fungerar Dublinförordningen, så gör Australien och så är EU:s avtal med Turkiet tänkt att fungera, även om just det inte blivit bra.
I stället för att ha ett nålsöga för vem som tar sig hit genom att tvinga asylinvandrare att vända sig till flyktingsmugglare, men sedan låta alla som beviljats asyl stanna livet ut oavsett skyddsbehov och försörjningsförmåga, kan vi ta emot många fler, men skicka hem dem i takt med att de inte längre behöver skydd.
Sverige är ett rikt land, med mycket plats. Vi kan bygga bostäder som modulhus och av nedlagda lokaler, och vi kan på lite sikt ta hit tiotusentals utsatta familjer från flyktingläger och ge dem en nystart.
Men det förutsätter att vi är beredda att låta dem flytta hem när det är tryggt i deras länder, om de inte kan försörja sig själva. Om vi skriver ett bilateralt avtal med till exempel Jordanien, Kenya eller Libanon om att ta emot stora mängder flyktingar från lägren kan vi samtidigt förhandla fram att vi får skicka dit dem som tagit sig illegalt till Sverige, och på så sätt få stopp på all asylinvandring som inte är uppgjord på förhand.
Kön till Sverige ska börja i flyktinglägren. Det är där man ska söka asyl och utredas.
Det jag förespråkar är inte fler kvotflyktingar, utan att vi skapar en ny asylinvandringsform där flyktingar och övriga skyddsbehövande får flytta hit temporärt medan de behöver skydd.
Väl här ska de få allt tänkbart stöd för att lära sig svenska, skaffa en utbildning och söka jobb, men de kommunplaceras inte, de får inte PUT förrän de försörjt sig själva i fyra år, och de kan heller inte bli medborgare utan att arbeta sig in i Sverige. Och den som bryter mot svensk lag utvisas till det läger den kom från.
Fördelarna är att vi väljer hur vår humanitära insats ska riktas, och vi kan fokusera både på ömmande fall, såsom barnfamiljer, och på personer med yrken vi har brist på, och att vi därför kan hjälpa många fler. Och när det sprider sig att Sverige skickar asylsökande som invandrat illegalt till flyktingläger kommer den invandringen att upphöra helt.
På sikt får också Sverige en kraftig minskning av människor i utanförskap, vilket ökar tryggheten och minskar gängkriminalitet. Vi får också en stabil befolkningsökning.
Självklart är det bästa för alla om detta kan genomföras på EU-nivå, men med tanke på den stora rädsla för flyktingar som präglar många av våra grannländer lär det ta tid. Tills dess bör Sverige agera självständigt.
Vad gäller dem som redan befinner sig i Sverige anser jag att vi bör låta dem som har asylskäl stanna, men med TUT enbart tills de antingen kan försörja sig själva eller flytta hem, såvida de inte är minderåriga.
Jag är medveten om att det är stressande för många att inte veta att de får leva ut sina liv här, men politik handlar om att välja, och jag väljer den som är utsatt i dag före den som inte längre är det.
Helena Trotzenfeldt, sälj- och affärsutvecklingschef, författare och moderat debattör
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.