Bakom varje framgångsrik man finns en förförd kvinna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-03-30

Martin Ezpeleta: Varför skulle pengar eller prestige vara bättre incitament än lusten att förföra?

I måndagens Metro refererar tidningen till en brittisk-nederländsk undersökning som visar att män blir mer generösa när de är i attraktiva kvinnors närvaro. Någon som blir förvånad?

Jo, en genusforskare beklagar sig över att undersökningen “utgår från att mänskligt beteende grundas i viljan att ha sex”.

Jag hör till de som är övertygade om att konst, litteratur, yrkesval, vetenskap kan härledas till samma källa: önskan att förföra.

Vad är en man beredd att göra för att få kvinnan han åtrår? Allt, sa Homero och lät Troja belägras. Och om Engels inte fascinerats av sina älskarinnors urringningar, hade han ens brytt sig om att beskriva samhällsklyftorna?

Och förresten, hur tror ni kvällen avslutades efter att Gauguin målat sina barbröstade tahitiska kvinnor?

Jag vågar påstå att bakom varje framgångsrik man finns en förförd kvinna eller man, verklig eller påhittad.

Men sexualiteten är samtidigt mer än processen genom vilken musen blir en musa. Det är en andlig upplevelse.

Det är vad Freud kallade libido, det Doktor Glas kallade ”drömmen om kärlek”. Vårt sublimerade kön är vårt hjärtas puttrande motor.

Amerikansk forskning har nu visat att män presterar sämre när de är iakttagna av kvinnor. De blir nervösa, eftersom de upplever kvinnor som möjliga partners, spekulerar forskarna.

Ändå fortsätter vi att förneka sambanden, som om det skulle förringa männens testamente till mänskligheten. Som om konst, vetenskap eller yrkesutövande som utförs under sexualitetens inflytande besudlas, förlorar sin ädla natur och blir ytligt, vulgärt och omoget.

Men varför skulle pengar eller prestige vara bättre incitament än lusten att förföra?

Varför är den här krönikan bättre om den vill uppnå sanningen, än om den istället vill vidröra själar vars kroppar mina händer aldrig kommer att få smeka?

Vi har vulgariserat sexualiteten. Vi har låst in den i sängkammaren, där har vi pratat sönder den. Men vi har samtidigt gett den utegångsförbud och avsexualiserat det offentliga rummet. Och trots att vi har aldrig pratat, tänkt eller skrivit så mycket om sex som nu, så har debatten eller förståelsen inte ökat och breddats. Vi har bara gjort sängkammaren större.

Martin Ezpeleta