Sötsuget blir värre med sötningsmedel

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-03-22 | Publicerad 2016-03-21

Debattören: Sötningsmedel ökar sötsuget mer än motsvarande socker – och leder till fetma

DEBATT. Storbritanniens regering släppte 16 mars påskbomben 2016 att en sockerskatt införs i landet. Av medias rapportering att döma är skatten försiktigt men strategiskt skarpt utformad så att den driver tillverkare av läsk och liknande drycker att kanske halvera sockerinnehållet inom två år. Det blir då svårare att hålla kvar lågutbildade i ett lönsamt sötmaberoende och läskindustrins aktier rapporteras ha sjunkit omgående. Finansminister Osborne motiverade skatten med att barnens och nästa generations hälsa inte kan offras utan att något görs när nu klarlagda kopplingar till fetma och ohälsa finns.

De stora folkhälsohoten fetma och diabetes 2 är biokemiskt tydligast kopplade till snabba kolhydrater som socker. Detta har forskningsmässigt varit väl känt sedan mer än tio år och efterhand blivit mer allmän kunskap. En mängd böcker, nätsajter och engagerade experter har lyft fram sambanden. Själv har jag bidragit med en rad fria nätpublicerade rapporter och även fria nätkurser. Men starka ekonomiska krafter har via reklam och inrotade dåliga kost- och dryckesvanor hållit emot. Resultatet blir att välutbildade och kostkunniga undviker problemen medan lågutbildade och omedvetna drabbas desto hårdare.

Påskbudskapet från London får nu sannolikt stor global betydelse via det gamla imperiet. Det signalerar tydligt att läskindustrin inte längre ohämmat kan sälja socker utan måste dra ned markant på mängderna. Frågan är då hur strategerna inom socker- och läskindustrin agerar. Det går nog att fortsätta som hittills ett tag till i passiva västländer och försvarslösa U-länder. Men huvudstrategin blir kanske att satsa på lightläsk och andra drycker med artificiella sötningsmedel som är hundratals gånger sötare än vanligt socker.

Omkring 2005 försökte Coca-Cola Light introducera det supersöta klororganiska medlet sukralos med Sverige som testland. Under ett par år blev tonårstjejer i tiotusental ofrivilliga försökskaniner. Detta skedde trots att Sverige under flera decennier prioriterat utfasning av svårnedbrytbara klorinnehållande ämnen. Lyckligtvis avvecklades användning av sukralos 2008 i Sverige.

Under senare år har i stället uppmärksammade försök gjorts att introducera Stevia som sötningsmedel. Det handlar om extremt söta steviolglykosider extraherade från sydamerikanska växter inom släktet Stevia. Bladen har länge tuggats av befolkningen på liknande sätt som kokablad. Sekundära växtämnen som steviolglykosider och kokain skyddar ofta växter kemiskt mot växtätare som insekter. Naturlig förekomst är inget starkt argument för dessa ämnen.

Globalt har lightdrycker nu en betydande och ökande andel av marknaden. Aspartam förstärkt med acesulfam K dominerar som sötningsmedel. Typiskt testas och godkänns artificiella sötningsmedel utifrån standardiserade toxtester. Men det ger en högst ofullständig bild av deras hälsoeffekter.

Internationell jämförande forskning med socker talar starkt för att det i själva verket är sötman som är huvudproblemet med ledande sötningsmedel. Sötsuget hålls effektivt uppe och driver på det totala sockerintaget. Sötman påverkar även hormonellt och neurologiskt. Resultatet blir att sötningsmedel typiskt ökar fetma mer än motsvarande socker och ofta även risken för diabetes.

Sötmans betydelse behöver nu lyftas fram genom att mängden sötningsmedel deklareras och översätts till motsvarande sockermängd eller antal sockerbitar.

En viktig fråga när styrmedel som sockerskatt sätts in är att de på lämpligt sätt omfattar även produkter och särskilt drycker med starka sötningsmedel.

Göran Petersson

bitr. professor em.

Forskning för Cancer- och Allergifonden,

med inriktning på biokemiskt baserad

granskning av konsumentprodukter

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.