Bilden på barnen symboliserar glädje
Björn Eriksson: Idrottsrörelsen är till för alla – slöja eller inte
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-02-13
DEBATT. På Facebook syns en blond pojke som provar på skytte med ett blått skidskyttegevär. Bredvid honom ligger en mörk flicka med håret i slöja som också provar på skytte med ett likadant skidskyttegevär. De båda är på Olympic day i Västerås. En dag där barn och unga fick träffa olympier och prova på olika idrotter, kanske testa en idrott de aldrig förut hade kommit i kontakt med.
För mig handlar denna bild om glädje och inkludering. Att vi som idrottsrörelse är öppna för alla. Det är med stolthet jag blickar tillbaka på de senaste åren. Idrottsrörelsen är med sitt gemensamma språk, möten över gränser som bygger på gemenskap en av de bästa integrationsmotorer vi har i Sverige.
Några tolkade bilden som att idrottsrörelsen skulle rättfärdiga hederskulturen. Att vi helt enkelt skulle normalisera användandet av slöja och normalisera hederskultur och hedersförtryck. Låt mig vara tydlig.
Idrottsrörelsen tar avstånd från allt hedersrelaterat förtryck av både kvinnor och män. Samtidigt är det viktigt att man klarar av att hålla två tankar i huvudet.
För det är också viktigt att nyanlända flickor – den målgrupp vi har haft svårast att nå från idrottsrörelsen och som därför är prioriterad – känner att idrottsrörelsen också är till för dem, slöja eller inte. Att visa att det finns tjejer med olika kulturell och etnisk bakgrund som utövar idrott blir viktigt. Vi kan inte stå för en rörelse som exkluderar någon för att man tillhör en speciell religion eller bär på ett visst religiöst kännetecken.
Alla ideella krafter som varje dag bidrar till att göra Sverige starkare gör mig varm om hjärtat. 2015 beslutade regeringen att tilldela idrotten statligt stöd för satsningar för nyanlända. From 2017 får vi ytterligare medel för att arbeta i segregerade områden. Sedan dess har mycket hänt.
Under 2017 anordnade idrottsrörelsen aktiviteter för nästan 790 000 deltagare i nästan samtliga av landets 290 kommuner i denna satsning. Det är bara siffror men smått fantastiska siffror.
För bakom siffrorna finns människor. Människor som flytt krig och kommit till vårt land nyligen eller människor som har varit i Sverige under en längre tid men befunnit sig i utanförskap och som har fått ett sammanhang och förhoppningsvis också bättre hälsa.
Vi gör skillnad för dessa människor. Inte för att idrott är lösningen på deras situation utan för att vi kan erbjuda en rolig och meningsfull sysselsättning, en hälsosam aktiv fritid, möjlighet till engagemang och en gemenskap i föreningen som en väg in i det svenska samhället.
Vad skulle hända om idrotten inte fortsatte bidra i detta arbete? Och vad skulle hända om vi inte välkomnade alla?
Det kan finnas större eller mindre hinder för att börja idrotta och de hindren kan till exempel variera beroende på var du bor, vilka ekonomiska förutsättningar du har och hur nära du har till idrotten.
Hindren är individuella och det är också en del i idrottens strategi att bli ännu bättre på att göra det enklare för alla att vara med, oavsett bakgrund och förutsättningar.
I och med att du som nyanländ blir en del av gemenskapen i ett lag, en förening får du mycket annat på köpet som kompisar och språk, du kan vara en del i att utveckla svensk idrott. Du får också del av idrottens värderingar. Det i sin tur har visat sig ge en bra grund och trygghet för individen och en enklare och snabbare väg in i det övriga samhället.
I mötet med varandra inom idrottsrörelsen bidrar vi till att göra Sverige starkare. Låt oss göra detta långsiktigt och låt oss fortsätta ge alla möjlighet till att lära sig mer om demokrati och värdegrund.
Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.