Bostad kommer först – sen kan man hjälpa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-06-10 | Publicerad 2015-06-09

Stockholms stadsmission: Systemet med boendetrappor fungerar inte

Vi måste komma bort från systemet med boendetrappor, där människor som lever i hemlöshet måste kvalificera sig för ett eget boende. Genom att först ge tillgång till en bostad och därefter erbjuda intensiva hjälpinsatser uppnås betydligt bättre resultat.

Fler än 30 000 människor lever i hemlöshet i Sverige, enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning från 2011. Av dessa lever cirka 4 500 personer i akut hemlöshet. Inte alla, men många har missbruksproblem eller lever med psykisk sjukdom; en del har besvär med båda delar. Många självmedicinerar och har aldrig haft någon bra kontakt vare sig med socialtjänsten eller med psykiatrin. Problemen handlar alltså inte enbart om bristen på en bostad, bilden är oftast mer komplex än så. Men tillgången till en egen dörr att stänga om sig på egna villkor kan vara det första steget till en förändring.

De flesta kommuner använder i dag så kallade bostadstrappor där den som lever i hemlöshet får kvalificera sig för ett boende – från akutboende och olika korttidsboenden till eget förstahandskontrakt. Problemet är att det för många tar alldeles för lång tid att komma till det översta trappsteget. Forskning från Lunds universitet visar att denna typ av hjälp snarare stjälper än hjälper den som lever i hemlöshet.

”Bostad först” är en modell som utgår från grundtanken att en person som lever i hemlöshet först får en egen bostad och därefter intensiva hjälpinsatser via en vägledare. I Stockholm görs det genom ett samarbete mellan Stockholms stadsmission, socialtjänsten i Stockholms stad, Svenska Bostäder och Lunds Universitet.

Modellen har med stor framgång testats i bland annat USA, Tyskland, Holland och Norge. 

I praktiken innebär ”Bostad först” att människor som lever i akut hemlöshet, oavsett om de är i aktivt missbruk eller inte, erbjuds en hyreslägenhet på̊ marknadsmässiga villkor och med möjlighet till förstahandskontrakt efter nio månader. Parallellt skrivs ett samarbetsavtal som förbinder hyresgästen att regelbundet träffa en vägledare och en socialsekreterare. Successivt ska de boende bli trygga i att leva mer självständigt och på̊ sikt kunna ta över sina bostadskontrakt.

Mellan 2010 och 2014 erbjöds 29 personer i Stockholm lägenhet och stöd genom Bostad först. 72 procent av de boende var kvar i projektet vid en utvärdering 2014. Detta att jämföra med mellan 25 och 35 procent för traditionella trappstegsboenden.

Vi på Stockholms Stadsmission anser att ”Bostad först” är det absolut viktigaste verktyget Sverige har i dag för att motverka hemlöshet; såväl utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv som utifrån aktuell forskning – och inte minst sett till deltagarnas värdighet. Det faktum att projektet tillåter att en person bygger upp ett förtroende i sin egen takt och tilldelas ett ansvar är stora fördelar. Det vittnar deltagare i ”Bostad först” om.

Men för att ”Bostad först” ska fungera och nå sin fulla potential krävs en stark samverkan mellan forskare, idéburna organisationer, kommuner, landsting och bostadsvärdar för att göra modellen trygg för alla parter. För att häva hemlösheten behövs ett stort engagemang från politiker, myndigheter och bostadsbolag samt en nationell modell som utgår från individens villkor. Och det behövs nu.

Marika Markovits

Jonas Rydberg

Följ ämnen i artikeln