Bankerna driver på klimatkrisen
Debattörerna: Deras makt att skapa pengar behöver begränsas
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-09-19
DEBATT. Banker skapar pengar när de ger ut lån. Som vinstdrivande företag skapar de därför pengar så snart de tror att en potentiell långivare kommer att kunna betala tillbaka lånet med ränta.
Ett allvarligt problem med denna ordning är att den är socialt och ekologiskt blind: det spelar ingen roll hur destruktivt ett investeringsprojekt är för samhället, åtminstone någon bank kommer ändå att finansiera projektet med nya pengar så länge lagen tillåter det – och banken tror att låntagaren kommer kunna betala tillbaka.
Eftersom investeringar i fossila bränslen förväntas förbli lönsamma i årtionden framöver kommer bankerna fortsätta att hälla nyskapade pengar i fossila industrier.
Många banker pratar i dag om hållbarhet, men de har hittills inte omsatt detta prat i handlande. Sedan Parisavtalet slöts har världens 60 största banker skapat över 2,8 biljoner dollar för produktion av fossila bränslen mellan 2016 och 2022. Det motsvarar i genomsnitt mer än 1 miljard dollar per dag.
Bara i Sverige har bankerna skapat över 478 miljarder kronor till fossilbolag sedan Parisavtalet slöts. Trots alla löften och prat om gröna projekt fortsätter alltså banksektorn att finansiera utvinningen av fossila energislag som förstör vår miljö.
Det finns i dag en bred vetenskaplig enighet om att den globala uppvärmningen är det största existentiella hotet mot mänskligheten.
Bankernas skapande av pengar för investeringar i fossila bränslen är en avgörande bidragande orsak till problemet som har ignorerats alltför länge. Det finns olika möjliga lösningar på detta problem.
En möjlighet är att använda kvoter som begränsar bankernas exponering mot fossila bränslen, eller höja reservkraven för banker vars exponering mot fossila bränslen passerar vissa tröskelvärden.
Offentliga institutioner reglerar redan i dag bankernas penningskapande i allmänhetens intresse, om än på ett mycket fragmentariskt sätt. Det tydligaste exemplet är kanske de strikta skyldigheter som bankerna har för att säkerställa att de pengar de skapar inte används för finansiering av terrorism och penningtvätt.
Tidigare, efter andra världskriget, styrdes många banker att låna ut till sektorer som ansågs viktiga för den nationella utvecklingen.
Ett annat alternativ vore att staten drar tillbaka bankernas privilegium att skapa pengar och tvingar dem att helt finansiera sin utlåning på egen hand genom att låna in pengar på marknaden.
I stället för att vår officiella valuta ska skapas automatiskt till vad helst bankerna finner lönsamt som ligger inom lagens ramar, så innebär detta alternativ att centralbanken delar ut nyskapade pengar som e-kronor eller kontanter exempelvis direkt till medborgarna eller till staten.
Medborgarna eller staten kan då välja hur nya pengar ska användas och aktivt prioritera socialt, ekonomiskt och ekologiskt önskvärda och hållbara projekt.
Ska vi klara klimatkrisen så behövs en rejäl offentlig debatt om makten att skapa pengar. Därför har ett stort antal organisationer tagit initiativ till ett seminarium om klimatkrisen och bankerna under Week of action for social and climate justice.
Vi måste erkänna att bankernas pengaskapande har avgörande betydelse för allas vår framtid, och att staten, som auktoriserat bankerna med denna makt, har ett moraliskt ansvar att se till att penningsystemet organiseras för planetens och allmänhetens bästa.
Peter Dietsch, professor i filosofi vid University of Victoria
Christine Desan, Leo Gottlieb-professor i juridik vid Harvard law school
Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap vid Lunds universitet och Copenhagen business school
Georg Schmerzeck, doktorand i finansiell etik vid Göteborgs universitet
Joakim Sandberg, professor i finansiell etik vid Göteborgs universitet
Lars Pålsson Syll, nationalekonom, ekonomihistoriker, professor vid Malmö universitet
Miguel Fernández Ordoñez, tidigare chef för Spaniens centralbank
Mikael Stigendal, professor i sociologi vid Malmö universitet
Sten Grahn, PhD, forskare i resurseffektivisering vid Mälardalens högskola
Steve Keen, professor i nationalekonomi, distinguished research fellow, UCL, forskare vid Budapest center for long term sustainability
Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret
Carl Schlyter, kampanjledare för klimat och systemförändring, Greenpeace
Samuel Färdow Kazen, kampanjledare Positiva pengar
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.