Allt fler blir fattiga – trots att de har jobb

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-12-16

Debattören: Regeringens arbetslinje är varken effektiv eller inkluderande

ENSAMSTÅENDE HÅRDAST DRABBADE. Redan 2008 berättade ”Maria” i Aftonbladet om att hon bara hade råd med riktig mat varannan vecka. I dag är situationen ännu värre. Mellan 2005 och 2011 har andelen fattiga med jobb ökat med en procentenhet - vilket går emot arbetslinjens logik, skriver dagens debattör.

DEBATT Vintern är här och julen hägrar. I slutet av veckan är det julavslutning i de flesta svenska skolor med sång och julspel. Lärarna önskar en god jul och barnen får ett välbehövligt jullov. Men kommer tomten till alla barn i år?

Barnens förväntan inför julen är stor – i alla fall bland dem vars föräldrar har råd att fira jul.

De familjer som har det bra blir allt rikare, och dessa föräldrar kan göra julen precis så speciell som deras barn önskar. Enligt en gallupundersökning har svenska barnfamiljer en julklappsbudget på 4 000 kronor i år, vilket är tio procent mer än förra året.

Det finns dock många svenska barn som vet att vinterns högtid inte kommer bli den drömjul som den berättas om bland kompisar. Dessa barn vet att även om de varit snälla i år kommer förmodligen inte tomten med klappar.

Att mer pengar läggs på julklappar gäller nämligen långtifrån samtliga svenska familjer.

Allt fler föräldrar har fått det sämre ekonomiskt. De som fått det allra sämst under de senaste åren är de familjer där föräldrarna inte arbetar. Detta är inte förvånande i ljuset av alliansregeringens arbetslinje, då det rent krasst ska löna sig att arbeta framför att inte arbeta.

Det som däremot är nytt är att fattigdomen ökar också bland dem som jobbar. Internationellt kallas fenomenet ”working poor”, arbetande fattigdom på svenska.

I en ny rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja, ”Jobbar - men ändå fattig” har vi genom unik statistik från SCB tittat på hur fattigdomen för förvärvsarbetande ser ut över tid och mellan olika grupper. För med en effektiv och verkningsfull arbetslinje som alliansregeringens, borde väl fattigdomen bland de som jobbat ha minskat vid det här laget?

Vår rapport ger en tydlig bild av en arbetsmarknadspolitik som varken varit effektiv eller inkluderande. Mellan 2005 och 2011 har andelen fattiga ökat i hela befolkningen trots jobb, från fyra till drygt fem procent. Detta är en marginell förändring, men ändå en ökning i motsats till arbetslinjens logik. Ser vi närmare på olika grupper i samhället, bland ensamstående föräldrar med barn och familjer med utländsk bakgrund, är förändringen betydligt större. Sedan 2005, innan alliansregeringen tillträdde, har fattigdomen näst intill fördubblats bland ensamstående föräldrar med jobb (från nio till sexton procent). Detta ska jämföras med den mer blygsamma förändringen från sju till nio procent mellan 1991 och 2005. Rapporten visar också på en stor segregerande effekt då det är fem gånger vanligare att personer med utländsk bakgrund - trots jobb - är fattiga jämfört med familjer med svensk bakgrund.

För att bryta den här trenden med arbetande fattigdom föreslår vi en rad åtgärder. Arbetslinjens grundläggande analys behöver göras om, en arbetslinje ska inkludera alla och innebära att de som faktiskt jobbar klarar sig ekonomiskt. Men även de som saknar jobb ska slippa leva i fattigdom i ett välfärdsland som Sverige.

För visst vill vi att julen ska kunna firas av alla, oavsett plånbok, jobb eller bakgrund?

Julen sägs ju trots allt vara barnens – alla barns – högtid.

Lina Stenberg

Följ ämnen i artikeln