Bygg inte ett förbud på lögner om tiggare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-06-30 | Publicerad 2015-06-05
Debattörerna: Mediers drev drabbar de allra mest utsatta
Trots att det inte finns någon fällande dom för människohandel eller annan organiserad brottslighet i samband med tiggeri i Sverige, skanderade SD:s propagandaavdelning ”Stoppa det organiserade tiggeriet” på stora valaffischer i förra årets valrörelse. Sakta men säkert har deras lögn ätit sig in människors och mediers medvetande och blivit till en sanning. I takt med att SD:s framgångssaga fortsätter har några av de andra partierna börjat flirta med deras väljare och har allt mer anammat deras lögnaktiga retorik om det så kallade kriminella organiserade tiggeriet. Nu talas det om att förbjuda tiggeri på allmän plats.
De senaste veckorna har även medier börjat vända på stenar för att avslöja den påstått organiserade brottsligheten bakom tiggande EU-medborgare. I deras jakt på kriminella nätverk har de många gånger missat att vara kritiskt granskande och underlåtit att kontrollera källorna.
Mediers drev har lett till att redan utsatta människor får betala ett allt högre pris. De säljer färre gatutidningar och pengarna i deras muggar har minskat. De senaste veckorna har utsatta EU-medborgare runt om i landet utsatts för mer spott och spe än tidigare. I en del fall har pöbelmentaliteten tagit över och både romer och andra utsatta EU-medborgare har misshandlats eller utsatts för kränkande behandling.
Skrupelfria människohandlare tjänar betydligt mer på sexhandel än på att tvinga män och kvinnor att tigga åt dem för småslantar. I många länder runt om i världen utnyttjar kriminella ligor funktionshindrade män, kvinnor och barn och tvingar dem att tigga ihop pengar som de sedan lägger beslag på. Det är mycket möjligt att denna form av kriminellt utnyttjande har spridit sig till Sverige. Möjligtvis finns det bevis för ett fall av kriminellt utnyttjande av en funktionshindrad rumänsk rom här, men hittills har ingen blivit dömd. Detta enda möjliga fall har rivit upp en storm på sociala medier och ses som bevis för att de som ropar på förbud mot dem som tigger har rätt.
Om det skulle visa sig att tiggeriet till viss del är organiserat och att bossar eller kriminella nätverk tjänar pengar på att utnyttja utsatta människor ska vi inte ropa på förbud. I sådana fall är det ännu viktigare att vi hjälps åt och tar hand om dem som i så fall har blivit drabbade.
Det är viktigt att vi aldrig behandlar offer som förbrytare och straffar dem som är oskyldiga. Det är viktigt att vi ser människan och fortsätter ta hand om dem som har kommit hit på ett värdigt sätt och ser till att de har mat för dagen och tak över huvudet. Det är viktigt att vi fortsätter lägga en och annan slant i deras muggar och att vi köper gatutidningar av dem så att de kan försörja sig och sina familjer. Men det är lika viktigt att vi fortsätter ge dem stöd i sina hemländer, ett stöd som syftar till att ge dem verktyg och möjligheter till försörjning och förändring som de behöver för att inkluderas i sina hemländer.
Sverige står vid ett vägskäl. Fortsätter vi att vandra på lögnens och det meningslösa hatets och våldets väg kommer vi snart att träda in i ett nationellt mörker som det kommer bli allt svårare att bryta sig ur.
Därför är det viktigt att vi fortsätter att vandra på medmänsklighetens och solidaritetens väg och öppnar våra hjärtan för utsatta medmänniskor, precis som Fredrik Reinfeldt rakryggat vädjade till oss att göra i det tal som han höll i samband med förra årets riksdagsval.
Nätverket för utsatta EU-medborgare i Sverige
Mikael Good, socialreporter, Huskvarna.
Maj Wechselmann, regissör, dokumentärfilmare, Stockholm.
Britt-Inger Hedström Lundqvist, ordförande föreningen Dik Manusch Vänner, ledamot för föreningen RFHL, Skellefteå.
Micael Grenholm, Stefanushjälpen, Uppsala.
Ulla Gunnevik, socialarbetare Frälsningsarmén i Huskvarna.
Helen Hugosson Strandemo, ansvarig utgivare gatutidningen Dik Manusch, Skellefteå.
Hanna Modig, vice ordförande SAMS, Skellefteå.
Gini Mohlin, nätverket Hjälp Västerbottens Tiggare (HVT), Hällnäs.
Linda Lundqvist, ordförande föreningen RUNG, Hällnäs.
Marie Volkevics, Föreningen en bättre chans, Eskilstuna.
Bodil Ellebaek Larsson, ordförande föreningen STAND Båstad-Laholm, Båstad.
Thord Kristiansson, ordförande Solidarisk Människohjälp, Engelholm.
Joakim Månsson Bengtsson, ordförande Hjälp tiggare i Lund, Lund.
Annika Eliasson, aktivist, Helsingborg.
Estelle Domeij, aktivist, Stockholm.
Per Rosendahl, Solidaritet med EU-Migranter i Mark, Kinna.
J.C. Schütz, aktivist, Norrköping.
Linda Stomberg, Borås.