Barncancervården behöver fler platser
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-09-18
Debattören: Behovet har länge beräknats på fel grunder
Vad händer inom den svenska sjukvården? Redan 2011 hade Sverige det lägsta antalet vårdplatser per tusen invånare i Europa. Nu stängs vårdplatser periodvis med kort varsel. Patienter skickas runt och patientsäkerheten påverkas.
Det här drabbar också barncancervården där antalet platser inte räcker till för de barn som behöver vård. Jag är oroad över att barn med cancer kanske inte kommer att kunna få den livsviktiga vård de behöver.
Barncancervården är och har länge varit kraftigt underdimensionerad. Så är det. Hur allvarlig vårdplatsbristen är varierar mellan landets sex barncancercenter. Gemensamt är att den alltför fåtaliga personalen arbetar hårt för att ta hand om de barn och familjer som kommer dit. De knappa resurserna innebär bland annat att sjuksköterskor och läkare inte kan ta sig tid till forskning och vidareutbildning, som skulle kunna leda till bättre vård. Ett annat resultat av platsbristen och resursbristen är att barn ibland placeras på andra avdelningar där kompetens kring barncancer saknas.
Hur kunde det bli såhär? En del av orsaken är att antalet vårdplatser för cancersjuka barn har beräknats utifrån felaktiga grunder, under flera decennier. Man har dimensionerat vården utifrån det antal barn som insjuknar i cancer i Sverige varje år. Det är fel sätt att räkna.
Drygt 300 barn insjuknar i cancer i Sverige varje år, men det är många fler barn som behöver cancervård. Behandlingarna har blivit bättre men längre och mer komplicerade under de senaste decennierna. Till exempel behandlas leukemi i regel under 2,5 år. Utvecklingen av behandlingarna har lett till högre överlevnad, men innebär också fler komplikationer och fler akuta tillstånd. Sammantaget behövs mer vård för att ta hand om alla barn som är i behov av aktiv cancerbehandling.
Totalt är runt 1 000 barn i Sverige i behov av någon form av cancerbehandling varje år. Den siffran är långt högre än de drygt 300 som får en ny cancerdiagnos. Om vårdplatserna och personalen ska räcka till så måste landstingen förstå hur många barn som är i behov av aktiv cancerbehandling. Och de måste planera och dimensionera vården därefter.
Det saknas i dag personal på flera barncancercenter. Personaltätheten är anpassad efter hur det såg ut på 80-talet. Dessutom har vissa barncancercenter haft stående vakanser i flera år. Det är krävande att jobba på en barncanceravdelning. Behandlingen är väldigt specialiserad, medicinerna är starka och måste ges i exakt rätt doser vid exakt rätt tidpunkter. Det finns inte utrymme för misstag.
När vårdpersonalen är så hårt pressad att de inte hinner utvecklas inom sitt område – hur motiverade blir de då att stanna kvar? Och hur bra blir vården egentligen? De sex svenska barncancercentren behöver en personalstab som är anpassad till verkligheten. Där det finns möjlighet att utvecklas genom utbildning eller forskning.
Jag tycker så här: Alla barn med cancer ska få en trygg och konsekvent vård av specialistutbildad personal. Frågan är om de ansvariga politikerna håller med?
Olle Björk,
avgående generalsekreterare på Barncancerfonden