Hur ska ni klara av en stram invandring, S?

M, SD, KD och L: Magdalena Andersson är bakbunden av sina rödgröna samarbetspartier

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2023-04-19

Magdalena Andersson tonar ner skillnaderna mellan S migrationspolitik och den som drivs av regeringen och SD. Det är svårt att ta pratet om omsvängning på allvar. De kompromisser som S kommer behöva sluta med MP, V och C skulle vara direkt skadliga för Sverige, skriver M, SD, KD och L.

DEBATT. ”Socialdemokraterna står upp för en hållbar migrationspolitik”. Ja, det påståendet har Magdalena Andersson upprepat till leda under sin tid som oppositionsledare.

Efter att partiet lett Sverige genom åtta år av ohållbart flyktingmottagande, menar partiledaren att man nu sett ljuset och förespråkar en åtstramning.

Även om man tror på Socialdemokraternas nyfunna insikter, så är det svårt att ta pratet om omsvängning på allvar. Alla vet nämligen att de kompromisser som partiet kommer behöva sluta med MP, V och C skulle vara direkt skadliga för Sverige.

I dag håller riksdagen sin årliga migrationspolitiska debatt. Den är på två sätt historisk. Efter ett decennium av konflikt finns nu en klar majoritet bland folkets representanter om inriktningen för migrationen till Sverige.

Men för första gången framkommer också det milsvida avståndet mellan oppositionspartierna, ett gap mellan S och de övriga som blivit större än någonsin.

Det socialdemokratiska alternativet till regeringsunderlag har nämligen en fullständig tombola av förslag som alla motverkar en hållbar migrationspolitik.

Socialdemokraternas tidigare regeringspartner, Miljöpartiet, vill ta den svenska migrationspolitiken tillbaka till 2015. MP vill bland annat återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel och vidga möjligheten till anhöriginvandring kraftigt.

I stället för att lära sig av historien, väljer MP att träffsäkert försöka upprepa dess misstag. 

Vänsterpartiet vill inte vara sämre. Partiet har gått fram med nya krav om vad man kallar regularisering. Det innebär alltså att den som inte följt svenska myndigheters beslut om att lämna landet, utan gått under jorden, efter en viss tid av olaglig vistelse och som gömd ändå ska få stanna.

Förslaget, som enbart kan beskrivas som en slags bakvänd amnesti, skulle allvarligt undergräva legitimiteten i alla beslut om uppehållstillstånd.

Incitamenten att gå under jorden skulle öka kraftigt, särskilt för dem som inte har skyddsskäl, och den som inte rättar sig efter rättssäkra beslut är den som belönas.

Till råga på allt har Centerpartiet återupprepat sitt motstånd mot att avskaffa det så kritiserade spårbytet, alltså möjligheten för asylsökande som saknar skyddsskäl att på plats kunna bli arbetskraftsinvandrare.

Systemet, som starkt kritiserats av bland annat Riksrevisionen, är inte bara orättvist, det skapar helt fel incitament för personer som inte är skyddsbehövande.

Frågan blir nu: vilka av dessa förslag tänker S gå med på när de efter nästa val vill bygga en majoritet? Blir det en återgång till 2015, amnesti eller fortsatt spårbyte?

Åtta år av slitningar och halvmesyrer har varit katastrofala för Sveriges migrationspolitik. Trots Socialdemokraternas påståenden om att man genomfört förändringar, talar resultatet sitt tydliga språk.

För första gången på ett knappt decennium har Sverige nu ett regeringsunderlag som inte ägnar sig åt att bakbinda varandra. Det är därför vi nu kan visa på efterlängtad handlingskraft.

Antalet asylsökande till Sverige kommer att minska. Ett nej kommer att betyda ett nej, och efterlängtade åtgärder mot skuggsamhället kommer att genomföras.

Fler personer som har fått avslag kommer att återvända och personer med uppehållstillstånd som inte lever ett hederligt liv kommer att riskera utvisning.

Arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade arbeten kommer att begränsas, och i stället inriktas på att attrahera högkvalificerad kompetens till Sverige. Det är så Sverige hamnar på rätt köl igen.

Socialdemokraterna har i stället hamnat i klorna på tre partier som knappast är intresserade att lägga om sin migrationspolitik. Tvärt om rör de sig alla i motsatt riktning.

Frågan kvarstår: vad är det egentligen för politik som S tänker sig kunna driva när MP, V och C har fått sitt?


Viktor Wärnick, socialförsäkringsutskottets ordförande (M)
Ludvig Aspling, migrationspolitisk talesperson (SD)
Ingemar Kihlström, migrationspolitisk talesperson (KD)
Mauricio Rojas, migrationspolitisk talesperson (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.