Deckare som lyfter kvinnohat och rasism
I ”Karen Pirie: Kalla fall” blottläggs och erkänns mögiga strukturer
”Karen Pirie: Kalla fall” är en hopplöst generisk titel på en tv-deckare. Men försök ändå att komma ihåg den nästa gång du sitter och letar efter något att se på SVT Play, för förutom att vara brittisk och välspelad – rätt generiskt det med – så kommer mordgåtan inslagen i ett ovanligt samtida omslagspapper.
Tiden är nu och Karen Pirie är en ung, ambitiös polis på en skotsk station. När en poddare börjar gräva i ett olöst mord från 1996 blir ledningen stressad och bestämmer sig för att gå igenom den gamla utredningen. Eftersom offret var en ung kvinna, och poddaren – ung kvinna hon med – antyder att det bidragit till att polisen släppt fallet tycker ledningen att det skulle se bra ut att ge fallet till Karen Pirie. Hon är absolut en duktig polis men också – en ung kvinna.
Och man kan absolut inte längre kalla sina kvinnliga kollegor saker som ”Sugartits”!
Så långt är det samma gamla mögiga strukturer man känner igen från tusen tv-deckare. Men det som känns nytt med ”Karen Pirie” är att alla är medvetna om att det är en mögig struktur. I dag är det ingen som längre öppet ifrågasätter att kvinnor kan vara poliser – tack, andra vågens feminister – och inte heller att en kvinna kan vara chef över män – tack, tredje vågens feminister. Och man kan absolut inte längre kalla sina kvinnliga kollegor saker som ”Sugartits”! Blotta tanken chockerar Karen Piries unga assistent Jason.
Men helt har inte ränderna gått ur och ibland, när man/män liksom inte orkar annat, visar de sig. Trots att åtminstone stationens yngre män vet att det är orättvist.
I tillbakablickar får man se vad som hände när mordet begicks 1996, med en fin pensel målas hur misogyni och rasism påverkade offer, misstänkta och utredare. Hur beteenden som ingen ifrågasatte då, som två bröder som vaktade på sin syster när hon jobbade i en bar, nu ter sig minst sagt suspekta. Det är subtilt, snyggt och man blir glad när en deckare på tv påminner om att även de djupaste mönster går att förändra.
”Karen Pirie: Kalla fall” ska också ha bonuspoäng för hur exakt de lyckas fånga tonfallet hos en krimpoddare som blivit hög på sina egna pretentioner. Man kan fundera på hur de kommer att gestaltas när de en dag blir föremål för historiska återblickar.
