Slutkommentar: Jag älskar radion
Magnus Ringgren hoppas på framtiden
Jag älskar radion. Det var från den utgångspunkten jag skrev min artikel. När jag hör att utbudet håller på att svaja till så försöker jag hojta lite. När språk, tänkande och kunskaper inte håller rimlig nivå blir jag arg. I mycket ger mig radions kulturchef Mattias Hermansson rätt, och han lovar att arbeta för förbättringar. Utmärkt!
Naturligtvis finns det inte plats för allt, men den snabbhet som alla i medievärlden älskar att tala om får inte sopa med sig allting. Att hävda något annat än de snabba förändringarnas egenvärde förvandlas i mediechefernas ögon till ett nostalgiskt filter.
Dokumentärerna sorterar inte under Ekot, nåväl. Jag tror inte att jag hävdade det heller. Men journalistiken (god sådan!) är Ekots, och chefen kommer därifrån. Det finns dock andra mer gestaltande sätt att handskas med dokumentärt material. Film, teater, konst och litteratur jobbar med det, ställer mer estetiska frågor till genren. Radion kan hamna bakefter här.
Mattias Hermansson tycks inte riktigt begripa att radion kan vara en arena för konst, en beställare av konst, en bärare av en unik konstärlig tradition. Därom handlade huvuddelen av min artikel, därom handlade inte hans svar.
Dagens radio älskar format och förutbestämda former. Aldrig i livet ett kulturellt evenemang i P1, det skulle bryta tablån! Lunken går före friheten. Friheten och konsten är kanske för dyr, jag vet inte. Men släpp in frilansare med underliga idéer och se vad som händer! Anställ akademiker och författare! Kanske borde man skapa en konstärlig redaktion, utvidga radioteaterns uppdrag istället för att strypa den som nu. Då kunde kulturredaktionen renodla sitt journalistiska uppdrag.
Jag tror att radions framtida liv finns i den relation som den en gång skapade med sina lyssnare, i trovärdigheten och uppkäftigheten, i intelligensen och kulturmedvetenheten. Jag tror att radion är ett lika journalistiskt som konstnärligt medium, och det är den insikten som jag befarar håller på att försvinna från dem som beslutar om mediets framtid. Vi som vill ha det bästa får väl lyssna på en evigt löpande pod med Mikael Timms samtliga sända program in i evitgheten. Men under tiden skall vi hålla ett öra på vad som händer i den reellt existerande radion och säga saker om det, gärna offentligt, när vi har synpunkter. Media bör uppmärksamma radion mycket mera än nu. Det är den värd.
