”Utmaningsansamling” sa president Macron
Lundastudenterna fick en uppvisning i elegant samtida politikermanér
Till och med professorerna var tagna av pompan och säkerhetspådraget runt Universitetshuset i Lund i går. Stoltheten gick inte att ta miste på – så skickligt av studenterna att dra hit en president! Men de fick vackert vänta. Nära tre timmar tog det från det att dörrarna öppnades till den vackra universitetsaulan, till att Emmanuel Macron i sällskap av det svenska kungaparet defilerade förbi publiken av artiga lundastudenter. Universitetets rektor var där också, han som pluggat franska inför besöket men höll på att missa det på grund av den svenska järnvägskollapsen. En sekreterare fick hämta honom i Hästveda sedan tåget från Stockholm blivit stående. Välkommen till Sverige, Monsieur le Président!
En halvtimme fick han till sist på sig, Emmanuel Macron, att konversera med en av Sveriges tyngsta akademiker, professorn i ekonomisk historia Sylvia Schwaag Serger. Han hade två budskap.
För det första att världen befinner sig i en historiskt komplicerad situation – på franskt politikerspråk: ”en utmaningsansamling”. Demokratin undermineras, enligt Macron, på flera fronter. Dels genom rysk aggression (kriget i Ukraina) och ryska destabiliseringsattacker (cyberhot). Dels genom en auktoritär tendens i politiken, underblåst av strömningar på sociala medieplattformar, som bland annat innebär att rättsstatens principer utmanas samtidigt som faktaresistensen sprider sig.
Plötsligt är det, sa Macron, som om yttrandefriheten – som följer av upplysningens föreställning om det rationella i varje individ – i stället bidrar till det offentliga samtalets förfall, när konspirationsteorier och hatpropaganda jämställs med underbyggda resonemang och kunskap. Utfallet av det förestående presidentvalet i USA riskerar att förstärka dessa tendenser – en president Trump skulle helt enkelt stadfästa hoten mot såväl den franska som den svenska demokratin.
För det andra, och å andra sidan. Europeiska unionen framstår nu som viktigare än någonsin, enligt Macron, och utgör kanske världens mest hoppfulla politiska projekt. Från att ha varit en krigets kontinent har Europa genom EU blivit en fredens och framtidens plats. Se bara på Kalifornien, sa presidenten, som väl ska vara drömmarnas land – men där ojämlikheten och otryggheten lamslår hela samhället. Nej, han gick inte så långt som att säga att Europa borde bli mer jämlikt, men något gladde sig nog de progressivare samhällsvetarna i publiken åt nicken mot betydelsen av välfärdsbygge.
… först måste Ukraina vinna kriget, och Europa befria sig från beroendet av ryskt kol.
Han ser ett ännu starkare EU som lösningen på många problem men drömmer inte om federalism, Emmanuel Macron – tvärtom talade han vackert om Europa som den enda geopolitiska spelaren som inte söker hegemoni, utan mångfald.
Så duckade han också frågan från en av studenterna i publiken, som undrade om utsikterna för en federal EU-armé. I stället vecklade presidenten in sig i ett resonemang om hur EU ska förhålla sig till Ryssland den dagen en acceptabel fred förhandlats fram. Då, sa han, behövs en helt ny arkitektur för säkerhetssamarbeten – men först måste Ukraina vinna kriget, och Europa befria sig från beroendet av ryskt kol. Vägen dit går genom ukrainskt medlemskap i både EU och Nato, och så massiva investeringar i EU:s inre marknad – särskilt vad gäller ”grön” teknologi som batterier och – jajamensan – kärnkraft.
Några timmar innan Studentafton drog i gång hade WHO hållit presskonferens och konstaterat att befolkningen i Gaza håller på att svälta ihjäl. Men några frågor om EU:s roll i det pågående kriget mot den palestinska civilbefolkningen hanns inte med. Förvisso stod en liten grupp demonstranter utanför de väl tilltagna avspärrningarna runt universitetshuset, men det var också kvällens enda tecken på verkliga meningsskiljaktigheter.
Det hela blev som väntat en uppvisning i elegant samtida politikermanér – mestadels abstrakta resonemang som lämnar lyssnaren att leta tendenser. Vad finner vi då för tendenser i president Macrons inspel på lundainstitutionen Studentafton? En ordinär liberal, kanske, som en klassisk, slät folkpartist med faiblesse för nyliberalism och teknikoptimism. Och i dessa tider av – vad kallade vi det? – utmaningsansamlingar, så kunde det ha varit värre. Merci, Macron, fint att du kom!
