Fosse hör även det som människan inte säger
Årets nobelpris tilldelas ett massivt, jämlikt och djupt mänskligt författarskap
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2023-10-06 | Publicerad 2023-10-05
Jon Fosse får Nobelpriset i litteratur 2023. Lars Norén fick aldrig priset. Både Fosses och Noréns författarskap hör dock till de sällsynt produktiva och spänner över olika genrer. Prosa, poesi och dramatik. Fosse och Norén hör även till de mest spelade dramatikerna, även internationellt, och Norén kom att skriva sin sena dramatik i en form som var påverkad av Fosses mer återhållsamma.
De översatte varandras pjäser och var vänner. Det som de framför allt hade gemensamt var att de tog dramat på största allvar. De tog sig an den stora och unika utgångspunkten för dramat: dialogen mellan människor i ett här och nu.
I en pjäs handlar det inte bara om vad människorna säger till varandra, utan också om vad de inte säger och vad som händer mellan deras ord, i tomrummet, pausen och tystnaden. Leif Zern pejlade tidigt och känsligt det särskilda djupet i Jon Fosses poetiska dialog i ”Det lysande mörkret” (2006).
Fosses första pjäs – ”Och aldrig ska vi skiljas” – var ett beställningsverk från Den Nationale Scene i Bergen och hade urpremiär där 1994 men hans stora genombrott på scen var med ”Någon kommer att komma” 1996. Jag minns fortfarande känslan av att på samma gång sitta med gråten i halsen och erfara den estetiskt utsökta texten löpa sitt ofrånkomliga lopp. En liknande upplevelse av vacker obönhörlighet gav ”Dödsvariationer”, där levande och döda delar existens och där födelse, livslopp, död och efterliv på scenen hängde samman i ett enda delat nu.
Det särskilda, och löftesrika, med Jon Fosse som dramatiker är att han så helt enastående riktar uppmärksamheten på dialogen. Vid det här laget, efter en lång rad pjäser och uppsättningar, känner vi igen dramatikerns minimalism, men framför allt hör vi hur de andra pratar på scenen.
Nu har ju inte Fosse belönats med Nobelpriset enbart för sin dramatik. Det var heller inte som dramatiker han debuterade utan som prosaist, 1983, med romanen ”Raudt, Svart”. Romanerna skildrar vanliga människor, boende kring Bergen, deras tankar och minnesbilder men som alltid hos Fosse är det i språket det sker. Genom hela författarskapet återkommer uttryck, stil och specifika händelser, men det sker i ständigt nya sammansättningar och gestaltningar.
Fosses hittills mest omfattande verk ”Septologin” består av sju romaner uppdelade på tre volymer på sammanlagt 1 200 sidor. Varje romandel utspelas under en dag, från morgon till kväll och utgör ett slags skapelsehistoria i sju delar och sista delen kommer på svenska senare i höst.
Det är ett massivt och jämlikt, djupt mänskligt författarskap som tilldelats Nobelpriset 2023. Jon Fosse gestaltar med stor sammansatthet den talande och tysta människans lott i samhället och formen är både koncis och poetiskt uppfunnen. Hans verk må äga en nordisk klangbotten av vardag och vemod, det händer ju inte så mycket, men övertonerna ljuder starkt musikaliskt och universellt.
