Odödlig gestaltning
Lennart Bromander hänförs av en glödande ”Fallet Makropulos”
Ingen opera gestaltar grundläggande existentiella frågor så direkt och gastkramande som Leoš Jànaceks Fallet Makropulos. Emilia Marty hyllas i tjugotalets Prag som gudabenådad operasångerska och diva. Alla avundas henne, men själv är hon hjärtlös, misantropisk och fylld av monumental livsleda. Hon är nämligen drabbad av odödlighet, 337 år gammal men evigt ung och med tiden sönderfrätt av livets tomhet. Alla människor runt henne är uppfyllda av alla de livets glädjeämnen som måste tas till vara och de svårigheter som måste lösas, eftersom livet är ändligt. Det gives ingen andra chans. För Emilia är allt detta fåfängligheter. Utan döden är livet en öken.
Historien om Emilia Marty är skapad av Karel Capek, och Jànacek omformade den till ett musikaliskt och psykologiskt finkalibrerat drama. Operan är uppdelad i tre akter, men i Göteborg spelas den utan paus. Det är en stor fördel; koncentrationen blir total och man slipper att avbrytas av slamrigt pausstimmande. Uppsättningen är signerad Göteborgsoperans husregissör David Radok men visad första gången 2014 på Jànaceks hemmascen i Brno, där den en gång uruppfördes 1926.
Med från Brno kommer då förstås också scenografen Zuzana Ježková, som utgått från första aktens realistiskt utstofferade advokatkontor, vilket snabbt och utan långa scenbyten sedan förvandlas till Emilias budoar. Från Brnooperan kommer också dess chefsdirigent Marko Ivanovic, som härom året stod för en lysande uppsättning av en annan Jànacek-opera, Jenufa, i Malmö. Han får Göteborgsorkestern att glöda, samtidigt som Jànaceks unika förmåga att bygga musiken ur den tjeckiska språkmelodin lyfts fram med raffinerad precision.
Men en föreställning av Fallet Makropulos står och faller med Emilia Martys gestaltare, och Annalena Persson är magnifik. Hennes röst täcker alla skiftningar mellan djupaste spleen, momentant uppflammande värme, hänsynslös okänslighet och uppgiven förtvivlan. Hon trollbinder, skrämmer, överväldigar och bottnar fullkomligt i rollens existentiella utmaningar.
David Radok har i sin täta, kloka regi sett till att de manliga kontrahenterna runt henne inte bara blir skuggfigurer. Framför allt Åke Zetterström som Jaroslav Prus och Anders Lorentzson som advokaten Kolonaty ger resning åt gestalter, som ändå måste krympa vid sidan av en så formidabel Emilia Marty som Annalena Persson.
