”Dödsångest är förlamande”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-05
Johanne Hildebrandt skildrar tuffa arbetet som krigsreporter i nya boken
Hon har blivit arresterad för spioneri på Balkan, beskjutits i Irak och rest runt i flyktingläger i Darfur.
Nu kommer Johanne Hildebrandts roman om en kvinnlig krigsreporter.
– Jobbet är inte så märkvärdigt. Tänk på dem som lever med kriget i sin vardag.
”Älskade krig” handlar om Sara, en avpolletterad programledare som åker till Irak och lever med ett amerikanskt förband. Där intervjuar hon en svensk som slåss för amerikanerna och får se döden på nära håll.
Fick idén till boken i Irak
Johanne Hildebrandt fick idén till boken när hon bloggade från Irak för Aftonbladet förra våren, och delar av den är tagna ur verkligheten.
Det är sjutton år sedan Johanne, helt grön som krigsreporter, började rapportera från striderna i forna Jugoslavien. Sedan dess har hon fortsatt att besöka krigshärdar runt om i världen. Hon vill beskriva fasorna på nära håll, verkligen visa hur människor drabbas.
Men när vi träffas viftar hon ideligen bort att det skulle vara något särskilt med hennes arbete.
– Jag är kritisk till romantiken kring krigsjournalistiken. Det är ett grovjobb under kärva omständigheter, men jag är rena lyxvarelsen i jämförelse med dem som lever mitt i kriget. Tänk irakierna, som riskerar livet varje gång de går och handlar mjölk. Mödrar skickar barnen till skolan och är livrädda hela dagen för att de inte ska komma tillbaka.
Har upplevt dödsångest
Ett helt vanligt arbete är det knappast. I boken beskriver hon Saras upplevelser: ”Hon kände hur en djup, jolmig känsla, som bara kunde vara dödsångest, spred sig genom kroppen”.
Har du själv upplevt den rädslan?
– Oh ja, flera gånger. Det är en förlamande känsla av att allt är kört. Men dödsångesten känns framför allt före eller efter själva händelsen – just när det sker måste man fungera. Efteråt kan jag bli väldigt munter och lättad.
Får du en kick av att uppleva fara?
– I början kunde jag tycka att det var jättespännande, nu är det mer ett jobb som ska göras. Jag är ingen adrenalin-knarkare.
Sedan sonen Christian, 13, föddes, har hon dessutom blivit mer försiktig.
– Han vet att jag åker till konstiga platser hela tiden och att jag kommer tillbaka. Sedan jag fick barn har jag fått allt mer förståelse för mödrarna i krig. Jag har till exempel till fullo insett riskerna med att föda barn i fält. Jag minns när jag var i södra Sudan: En mamma som hade fem barn och en odugling till karl. Hon försörjde alla genom att samla skräp, och ändå var hon jätteglad för sin nya lilla baby.
”Jag bearbetar själv”
Att se så mycket lidande och förstörelse förändrar förstås en människa. Johanne Hildebrandt berättar hur märkligt sinnena kan fungera i krig:
– Ibland kan jag se avrättade människor utan att få bekymmer, sedan kan jag bli knäckt av att möta ett litet barn med skadat ben. Krig är nedbrytande. Men jag går inte och pratar med någon efteråt, utan tycker bättre om att bearbeta det själv.
Hon har också fått en annan syn på vad som är väsentligt. Sådant som att sonen har det bra, att älska och bli älskad tillbaka och vara snäll mot sig själv.
Trött på gnäll om småsaker
– Jag känner allt mer att livet är kort och bräckligt. Jag kan tröttna på gnäll om småsaker. Ibland läser jag om kändis- livet i Stockholm och bara asgarvar – är det viktigt? Själv skulle jag hellre sticka långa nålar genom benen än att gå på filmpremiär. Samtidigt måste man förstå att alla lever i sin egen verklighet.
Hennes egen verklighet hemma är långt ifrån krigsreporterns. Hon beskriver sig som lat, en som känner totallycka över att ha lyxen att kunna ligga i badet och gärna zappar framför tv:n.
– Tänk bara att ha el. Det är inte dåligt..!
Hildebrandts boktips till...
... Sten Tolgfors, försvarsminister:
”Om kriget” av Carl von Clausewitz. Klassiker i krigföring som kan ge honom en aning om ämnesområdet han ministrerar.
... Jan Guillou, författare:
”Älskade krig” av mig. Eftersom han inte släpps in i USA är det intressant för honom att läsa om denna del av verkligheten.”
... Mona Sahlin, partiledare (s):
”Hårdrock: rundgång, nitar och nackspärr” av Melker Becker och Mattias Lindeblad. Dags för Mona att komma ut som hårdrockare.
