”Det är skönt att ha fyllt 50”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-05
Nu har Helena von Zweibergk vuxit ifrån sin cowboydröm.
Helena von Zweigbergks förra roman beskrev ett så elakt kärleksförhållande att en del slängde boken i väggen.
Nu rotar hon i familjebanden igen.
– I riktigt tajta relationer kan alla känna sig hjälplösa.
Den förra romanen "Ur vulkanens mun" blev en succé. Där föll ett äktenskap sönder i surhet och bråk, mitt framför ögonen på barnen.
När vi träffas framstår Helena von Zweigbergk som hur glad och avspänd som helst. Men hon avslöjar hur nervös hon är för att inte kunna uppfylla läsarnas förväntningar - massor av människor har hört av sig efter förra boken, och väntar med spänning på den nya.
Två systrar
I "Sånt man bara säger" står två systrar i centrum. Storasystern Susanne har bestämt sig för leva helt ensam ett tag. Men då har hon inte räknat med den struliga lillasystern Louise, som lyckats köra sin ekonomi i botten. Hon ska vräkas, och tar för givet att Susanne tar hand om hennes tonårsson Jonas.
– De är två kvinnor i femtioårsåldern som beter sig som femåringar, berättar Helena von Zweigbergk.
– Just syskon kan hålla fast vid sina roller och konflikter så länge: "Jag är förorättad, och det är ditt fel!". De försöker föra det i bevis hela livet. Jag kan känna igen mig i att det är svårt att bryta mönster, men det går om man absolut vill.
Duglig och ordentlig
Helena von Zweigbergk är den näst äldsta av fem systrar. Hon beskriver deras relation som "väldigt varierad, rätt så nära".
– Min identitet är mest storasysterns, duglig och ordentlig. Samtidigt kan jag vara extremt slarvig, till exempel när det gäller pengar.
Vad tycker du om din romanfigur Louise, som beter sig som "minstingen" trots att hon är 48?
– Ganska jobbig och självupptagen. Hon har en offermentalitet och tycker att hon är motarbetad. Hon är lite tidstypisk. Vår kultur bejakar hennes självutlevande stil, liksom "Så här känner jag!".
Bokens storasyster Susanne kan inte säga nej när lillsyrran behöver hjälp, hon är så van att fixa och ställa upp. Så tvingas hon in i ett relationsdrama igen - hon som stuckit från sin man och sina bonusbarn för att vara ifred. I alla von Zweigbergks senaste böcker är det någon förälder som lämnar familjen.
– Det är uppenbart något jag tänker på. I botten finns kanske att min pappa flyttade iväg till en annan stad när jag var tre år. Jag träffade honom bara på loven. Och skilsmässa var inget man pratade med barn om på den tiden.
– Eller så handlar ämnesvalet om många föräldrars djupa skräck för att inte orka med.
Bara dra iväg
Helena von Zweigbergk berättar engagerat om att hon själv haft drömmar om uppbrott:
– Jag var väldigt intresserad av cowboys när jag var liten, att de bara kunde dra iväg ensamma, det tyckte jag var tjusigt. Senare läste jag Erica Jong och Kerstin Thorvall och hade fortfarande en bild av det häftiga i att lämna. Men när man blir äldre märker man att det mest är smärtsamt. Susanne i boken försöker göra en cowboygrej, men inser att det inte är så enkelt.
Sensmoralen är ungefär att nära relationer skaver och gör ont ibland, men att det är svårt att vara utan dem.
– Jag lever själv i en stor familj med man och fyra barn, och det är krångligt ibland. Men jag vill ju ändå vara där, säger Helena.
Ett melankoliskt år
Bokens Susanne hinner trots allt fundera över sitt liv, vem hon är. Hon tycker att hon är gammal nog att bestämma själv.
– Jag skrev romanen under ett ganska melankoliskt år i mitt liv. Jag fyllde 50, min pappa dog och jag funderade och omvärderade mycket. Plötsligt kände jag mig lite trött på den här världen, det höga tonläget, att alla är så tvärsäkra och ska verka så lyckliga.
Helena von Zweibergks boktips till...
... Paul Anka, sångare och make till Anna Anka: "Morberg - scenen, livet och konsten att laga mat" av per Morberg. För att riktiga män lagar mat - och byter blöjor. Jag tror att Anna behöver bli ompysslad av någon som inte är anställd att göra det.
... Göran Hägglund, ledare kristdemokraterna: "Om Jesus" av Jonas Gardell. Göran och hans parti behöver omvärdera och diskutera vad kristlig kärlek egentligen kan och borde vara.
... Idoljuryn: "Det osynliga barnet" av Tove Jansson. Om lilla Ninni som vågar bli synlig först när hon slipper ironi, sarkasm och litar på att hon blir kärleksfullt bemött. Läs och lär!
