”Jag drack när ingen såg det”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-01
Monika Fagerholm har ersatt alkohol med skrivarritual – och hittat ett underbart liv
GÖTEBORG. Hon har överösts med priser, kastat en nästan färdigskriven bok och blivit nykter alkoholist.
– Det är underbart att leva nu, säger Monika Fagerholm.
Nu finns uppföljaren till Augustprisade ”Den amerikanska flickan” på svenska.
Ingen skriver i samma stil som Monika Fagerholm. Suget i hennes värld. Cirklarna, upprepningarna, berättelserna som glider in och ut ur varandra som musikstycken. De gåtfullt klingande namnen: De Förlorade Haven, Vinterträdgården, Randskogen.
Men ingen pratar riktigt som hon heller. Växlingar mellan djup och yta, psykologi, krassa fakta, utrop på klingande finlandssvenska – omöjligt att återge i en artikel. Det märker jag när vi träffas för att tala om hennes nya roman ”Glitterscenen”.
Antihjältinna
I den har flickorna från den förra, mångfaldigt prisbelönta romanen vuxit upp. Scenen där den amerikanska flickan Eddie knuffas från en klippa och dör har vuxit till berättelser och myter som lever sina egna liv.
Mordet påverkar alla i Trakten, där böckerna utspelar sig.
Författarens egen älskling är antihjältinnan Maj-Gunn Maalamaa.
– Jag älskar Maj-Gunn som står där, fet i kiosken, en babbelmaja som är rolig och oerhört irriterande. När jag skrev tänkte jag ibland ”håll käften!”. Hon pratar egentligen av tomhet. Jag tror att vi alla har en pladdrande kioskmadam i oss.
Maj-Gunn och hennes väninna Suzette, tyst och storögd, är två trasiga unga kvinnor som inte funnit sin plats i vuxenvärlden.
– De är strax 30 och vid sidan av allting. De vill ha barn och familj, men de är utanför. Egentligen vill de inte ens vara med varandra. Det som fascinerar med att skriva om lite äldre personer är erfarenheten, motgångarna, sorgen, hur det påverkar oss. De bitarna hör till livet.
Kastade 400 sidor
Vägen till ”Glitterscenen” var inte bara krokig – den gick helt bakåt. Monika Fagerholm var nästan klar när hon slängde över 400 sidor. Hårt men nödvändigt, säger hon.
– Jag har alltid en vision av det jag skriver, dit jag vill. Men det förra jäkelskapet var bara en massa prosastycken. Jag mådde apa rätt länge när jag egentligen visste att jag borde börja om. Ångest, ångest!
– Det var jättemotigt först, men när jag slängt allt började den nya historien välla.
Monika Fagerholm gestikulerar för att visa hur berättelsen flödade. Hon kan skriva om en sida hundra gånger.
”Det gick lite överstyr”
Att skriva varje dag har blivit något meditativt, en nödvändig ritual. Hon har beskrivit sig själv just som en beroendeperson. Men ett beroende har blivit av med: alkohol.
– Jag slutade att dricka sprit för sju år sedan. Jag är nykter alkoholist.
Kunde du skriva trots att du drack?
– Jo, det kunde jag, men jag tyckte nog att det var otroligt själv. Och sedan gick det lite överstyr. Man kan mindre och mindre hantera det. Men jag var ganska bra på att dricka så att ingen såg, jag kunde vara väldigt skötsam tillsammans med folk. Ändå kretsade allt kring alkoholen på något sätt.
Monika Fagerholm berättar att hon är med i Anonyma alkoholister.
– Det är en process att bli nykter, man måste jobba med det. Det är lite som att livet börjar på nytt helt enkelt. Det är underbart att leva nu.
På liv och död
Hur har det påverkat ditt arbete att vara helt nykter?
– Inte alls. Innan trodde jag att jag var tvungen att dricka för att det klarnade och öppnade upp när jag skrev. Men den här dagliga skrivarritualen fungerar lika bra.
Monika Fagerholm ler.
– Jag är inte fördömande mot alkohol, jag tycker faktiskt att det är roligt med bohemliv. Men man ska inte förlora sitt liv på det. För alla missbrukare blir det på liv och död: du vet att du ska dö. Det är ändå en sjukdom.
Monika Fagerholms boktips till...
Gudrun Schyman, talespeson, Feministiskt initiativ:
”Gå inte ensam ut i natten” av Kjell Westö.
– En tidskrönika om bland annat vänsterrörelsen.
Kjell Westö, författare och vän:
”Anteckningar från kriget” av Marguerite Duras.
– Eftersom han skrivit mycket om krig.
Anna Järvinen, sångerska och låtskrivare:
De senaste dikterna av Eva-Stina Byggmästar.
– De är spännande och jag tror att hon skulle älska dem.
