En underbar bok att befinna sig i

Inga-Lina Lindqvist har läst Lars Lönnroths ”Geijersarvet”

Lars Lönnroth, professor i litterturvetenskap, tidigare kulturchef på Svenska Dagbladet och ättling till Erik Gustaf Geijer, har skrivit en biografi om den egna släkten.

Saker som vi glömt upphör inte att påverka oss. Det må gälla personliga trauman eller historiska skeenden. Det förflutna gömmer sig i våra gener, kroppsminnen, gruppsamveten.

Geijerarvet. En släkthistoria om dikt och galenskap är en fackbok av Lars Lönnroth, tidigare kulturchef på Svenska Dagbladet och professor emeritus i litteraturvetenskap. I kraft av sin profession och som ättling i rakt nedstigande led till den store diktaren, historikern, politikern och filosofen Erik Gustaf Geijer (1783-1847) är Lönnroth väl skickad att ta sig an den vindlande historien om släkten som under sekler satt mångfasetterad prägel på svensk offentlighet.

Gejiers hustru Anna-Lisa, född Lilljebjörn, kom från en konstnärligt begåvad släkt i Värmland. Makarnas hem blev ett kulturellt och politiskt maktcentrum. Där fanns från början utrymme för starka kvinnor som förväntades utöva konst och ha intellektuella intressen, om än i hemmets sfär. Parets söner dog barnlösa och arvet fördes vidare på mödernet av döttrarna Anna, Agnes och Eva. De efterkommande känns igen på efternamn som Hamilton, Lagercrantz, von Krusenstjerna, Stiernstedt.

Lönnroth har en häpnadsväckande förmåga att levandegöra dessa människor från en svunnen värld. Salongskulturen utövades i de borgerliga hemmen som i sig förenade skola, bibliotek, teater, fritidsgård, kursverksamhet. Talangerna blommade ut i pjäser för familjen, dikter och måleri för hemmabruk, musik för de närmaste.

Barnen fick med sig ambivalenta krav på att nå de högsta positionerna och samtidigt vara originella och beredda till uppror. Geijer har ju gjort sig känd genom sitt berömda ”avfall” då han övergav konservatismen och blev Sveriges mest tongivande liberal.

Vid läsningen känner jag igen miljöerna hos Tjechov och Tolstoj. Körsbärsträdgården skulle komma att huggas ner. Kapitalismens framväxt svepte bort livsstilen. Geijers storhet bleknade.

Lönnroth resonerar om att släkten i vissa avseenden skaffat sig ett sektliknande förhållningssätt till Geijerarvet. Prestationskrav och okritiskt hyllande av höga ideal i kombination med ärftlig disposition för bipolär sjukdom blev en explosiv blandning som orsakade utbrott av såväl konstnärlig genialitet som personliga tragedier.

Ibland gav denna uppfostran till blivande övermänniskor förfärliga resultat, som i fallet Adolf Hamilton som begick grymma krigsförbrytelser under finska inbördeskriget. För hans systrar gick utvecklingen åt andra håll.

Systern Florrie gifter sig aldrig och skyddar kanske därigenom sin psykiska hälsa

En av dem är Agnes, författarens mormor. Hon blir intagen på Långbro och lobotomerad, vilket skildras av sonen Olof Lagercrantz i Min första krets. Systern Viveka, släktets första kvinnliga akademiker, går in i ett äktenskap där hon förväntas straffa sig själv för att inte kunna nå upp till självpåtagna ideal. Hon tar livet av sig med skjutvapen i en kyrka. Systern Florrie gifter sig aldrig och skyddar kanske därigenom sin psykiska hälsa. Hon bor på Högfors bruk, odlar biodynamiskt, stödjer seklets unga feministrörelse. Som en stadig fyr framstår hon i sin strävan att modernisera Geijerarvet. Salongskulturen översätter hon till folkbildning med kulturaftnar och föredrag.

Arbetarlitteraturen finns, men var är romanerna om salongskulturen och brukskulturen?


”Geijerarvet” är en fantastisk bok att vistas i, ett nav för spännande upptäckter. Agnes von Krusenstjernas nyckelroman Fattigadel, den måste ju läsas! Och radiopionjären Lis Asklunds Uppbrott bör man ju läsa, vilken historia!

Lönnroths känsliga och underhållande bok får mig att undra över svenskarnas förhållande till sin historia. Arbetarlitteraturen finns, men var är romanerna om salongskulturen och brukskulturen? Var är tv-serien i tio avsnitt om Agnes von Krusenstjerna? Var är nyutgåvan av Hugo Hamiltons trollverser för barn?

Glömska är inte frihet.

Geijers politiska arv är en nationalliberalism på kristen grund, där individen är samhällets minsta beståndsdel och dess fri- och rättigheter är garanterade av staten, inte av individens hagelbössa eller privata försäkringar. Geijers ideologiska arv har genom tiderna approprierats flitigt av såväl höger som vänster. Nästa gång du lyssnar på Ebba Bush Thor, Stefan Löfven eller Jimmie Åkesson kan det mycket väl vara Erik Gustaf Geijer som talar genom dem, på gott och ont.

ARTIKELN HANDLAR OM