”Jag växte upp med kriminella”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-08
Gangsterbruden Karin har huvudrollen i Karolina Ramqvists nya roman
Sopranos, Gudfadern, Maffiabröder, Snabba cash – gangsterskildringar har vi sett många av.
Men här kommer boken om gangsterns flickvän.
Feministen och journalisten Karolina Ramqvist skriver om en kvinna som ger upp allt för sin älskade – en man som försörjer henne genom grova rån och knarkhandel.
”Jag har alltid känt mig som en person med ambitioner, men på nåt sätt var det som att en stor bit av det där försvann när jag träffade John. Jag vill bara vara hans flickvän.”
Så funderar Karin i romanen ”Flickvännen”. Hennes sambo, medlem i ett maffialiknande gäng, har just gett sig i väg på ”jobb”.
– Jag har växt upp med gangsterskildringar, både i litteratur, film och hiphop. Jag är fascinerad av den kulturen, men kvinnorna är nästan alltid perifera, säger Karolina Ramqvist.
Hon kommer direkt från gymmet och har ordnat hämtning av dottern på dagis för att få tid över. Hon pratar gärna om boken, som väcker olika tankar beroende på vem som läser den.
I romanen vandrar Karin runt i sitt stora, lyxiga hus med bara nya saker. Hon städar, rakar benen, tränar och träffar andra gangsterflickvänner. Och väntar.
Hon vill ha spänning, bortom medelklasslivet. Men hon är också kär.
En del grova brottslingar får massor av beundrarbrev. Varför blir somliga kvinnor kära i kriminella, tror du?
”Vill känna sig utvalda”
– Det finns lika många skäl som det finns kvinnor. En förklaringsmodell handlar om ”hjälpare”, som vill förändra männen och göra dem till laglydiga samhällsmedborgare. Andra vill känna sig utvalda – att någon som begått hemska brott mot kvinnor aldrig skulle göra det mot just henne. En del tycker att den världen är exotisk, långt bort från det vanliga.
Samtidigt finns likheter med det ”normala” livet, menar Karolina Ramqvist: De här männen kan leva till synes vanliga liv, i vilket bostadsområde som helst, de kan ha barn, vara intresserade av böcker, framstå som vem som helst.
– Och i den legitima världen finns samma jakt på framgång och status, och även där premieras individualism.
”Avskärmad från världen”
Liksom Tonys fru Carmela i tv-serien ”Sopranos” vet Karin var pengarna kommer ifrån, men försöker skjuta själva brotten ifrån sig. Hon njuter av de vackra möblerna, huset som hon fått i present på Alla hjärtans dag, och resorna som hon bjuds på. Det hon ger John tillbaka i form av status är sin skönhet.
– Hon bäddar in sig själv i konsumtion, det har en psykologisk funktion för att inte tänka på vad John håller på med. Hon kan kontrollera sin kropp, sitt yttre, sitt hus. Men världen där utanför är helt utanför hennes kontroll. Hon har avskärmat sig.
”En farlig väg”
Kan du förstå fascinationen inför brottslingar?
– Både och. När jag var tonåring var det naturligt att en del killar begick brott. Det kunde vara allt från att sälja droger till att sno jeans och sälja. Det var alltid någon i utkanten av min bekantskapskrets som man visste hade vapen eller hade begått grova rån till exempel. De här killarna nådde en nästan mytologisk status. Men det är en farlig och tragisk väg för att uppnå framgång.
I dag firas den internationella kvinnodagen för 38:e året i Sverige. Men en tjej som Karin, som helt lever av sin man, är inte unik, varken i den undre eller lagliga världen.
– Kvinnors jämställdhet är ett historiskt projekt, och när någon går i clinch med det, då blir man provocerad. Vi moraliserar gärna över kvinnor som väljer en underordnad roll, i dag när man inte behöver göra det för att bli försörjd, säger Karolina Ramqvist.
Har du själv känt att du gett upp för mycket i ett förhållande?
– Nej, det är inte min stil. För mig har det nog varit mer tvärtom.
Karolina Ramqvists boktips till...
Daniel Westling, gymägare och blivande prins:
– ”Bodies” av den brittiska psykoanalytikern Susie Orbachs. Om strävan efter att förändra och förbättra kroppar.
Per Morberg, kock och skådespelare:
– ”Hett” av Bill Buford, där författaren wallraffar på stjärnkrogar i New York, eftersom han säkert bränt sönder sina underarmar på stekbord.
Liam Norberg, filmare, före detta rånare:
– ”Baise Moi” av Virginie Despentes, om två unga kvinnor som ger sig ut på en vålds- och brottsturné – eftersom han förmodligen har funderat på våld, brott, lojalitet och förlåtelse.
