– Det här är tuffare än tv

Cecilia Gustavsson

Carin Hjulström är nervös inför romandebuten

GÖTEBORG. Vi är vana vid att se Carin Hjulström som programledare, senast i ”Carin 21:30”.

Nu har hon skrivit sin första roman.

– En historia kom till mig, och jag ville berätta den.

Nya utmaningar är en drivkraft för denna göteborgska, som bland annat lett Melodifestivalen, skrivit dramamanus, varit informationschef och sjungit i band. Ändå är hon en aning nervös för hur ­boken ska tas emot.

– Som programledare är jag van att bli bedömd, men det här blir nog tuffare. Hoppas ingen kritiker drämmer till med storsläggan. Romanskrivande är något jag är nybörjare på, så det är otroligt skönt att förlaget tror på boken.

Flera medier har rapporterat om ”kändisarna som släpper böcker i höst”. Vare sig hon vill eller inte är Carin Hjulström en av dem.

– Det positiva är att fler kanske blir nyfikna på boken. Å andra sidan kan jag bli allmänt villebråd. Men jag är ju journalist och har skrivit länge, även om det inte är böcker.

Annorlunda att jobba ensam

Den stora skillnaden mot att jobba med tv tycker hon var ensamheten.

– När jag hade flow gick det bra. Men när skrivandet kändes trögt var det svårare att hålla ångan uppe. Då tragglade jag vidare ändå och ­tänkte ”att det får väl bli två dåliga sidor i dag, så skriver jag om dem i morgon”.

Hon beskriver debuten ”Finns ­inte på kartan” som ”en utvecklingsroman i glesbygd, en berättelse om vad en enskild människa kan sätta i gång – skrivet ur ett feelgoodperspektiv”. Huvudpersonen, 23-åriga Frida Fors, får till sin förfäran göra journalistpraktik på en tidning i en liten småländsk by. I början känner hon sig kvävd av det stillastående, lilla livet, men snart har hon satt fart på bygden.

– Jag vill visa att även en ensam, osäker människa kan förändra.

I boken riskerar den lilla orten Bruseryd att bokstavligen försvinna från kartan för att folk flyttar därifrån.

Ska staten hjälpa småorter ska leva vidare?

– Svår fråga. Egentligen ska man nog inte hålla liv i landsbygden med statligt stöd och konstgjord andning. Men i framtiden tror jag på riktigt snabba tåg, längs vissa stråk. Då kan det funka att bo på små ställen och ändå ta sig fort till stan.

Behöver en fast punkt

Ett tema i boken är just varför en del väljer att flytta medan andra stannar kvar. Med utsikt över Avenyn i Göteborg berättar Carin att hon själv stannat utanför Göteborg, och dessutom bott i samma hus i Mölndal i tjugo år.

– Det är nog ovanligt, och nästan lite pinsamt. Men jag är så rörlig i jobbet att jag behöver den fasta punkten.

Är du lika trygg privat som du framstår i tv­rutan?

– Jag är trygg i mitt jobb, där vill jag hela tiden se vad jag klarar av. Min identitet sitter väldigt mycket i arbetet, på gott och ont. När jag inte jobbar har jag ingen aning om vem jag är, säger Carin och skrattar.

–  Jag måste oftare försöka känna mig ok när jag bara är. Jag har en så stark drivkraft att GÖRA något hela tiden, det har jag nog fått med mig hemifrån. Visst kan jag promenera länge i skogen, men då snurrar tankarna ändå runt härinne hela tiden, säger Carin och pekar på huvudet.

Lånar ut känsla

Romanens hjältinna Frida är däremot inte ett dugg säker i sin yrkesroll, eftersom hon inte är färdigutbildad. I boken beskrivs hennes trevande steg för att hitta sin plats bland kollegorna på tidningen.

– Den känslan har hon fått låna av mig. Jag minns så väl hur det var att komma ung och ny till en arbetsplats. Hur rädd jag var för att göra fel, hur osäker jag kände mig på hur jag skulle ­vara.

Vad hade den 23-åriga Carin Hjulström tyckt om den du blivit i dag?

– Hon skulle nog blivit lite förvånad över att inte musiken har en större del i mitt liv. Men i stort sett hade hon nog blivit ganska mallig.

Carin Hjulströms boktips till...

Lars Norén, konstnärlig ledare för Folkteatern, Göteborg:

”Tillsammans är man mindre ensam” av Anna Gavalda.

– Efter att ha varit helt besatt av hans dagbok önskar jag honom att hitta ro i sina nära relationer.

Usain Bolt, världens snabbaste man:

”The lost symbol” av Dan Brown.

– För att han skriver med samma ­framåtrörelse och lätthet som Bolt springer med.

Fredrik Wikingsson och Filip Hammar, programledare:

”Bitterfittan” av Maria Sveland.

– Så att de får se ­vilken kraft som gömmer sig hos kvinnorna. Något de verkar ha ­missat.