Gustav blev offer för rovdjurskapitalismen

Publicerad 2013-10-17

Dödsolyckan på Nordkalk granskas i ny bok

Under en period arbetade jag som anställd inom ett bemanningsföretag. Det var först då som jag in på huden fick känna vad det ideologiska skiftet som har skett i Sverige egentligen kostar för den som arbetar underställt den här typen av system.

Allt det som var arbetarrörelsens landvinningar har monterats ner. Skyddsombud. Arbetskläder. Riskbedömningar. Säkerhetsmaterial.

Elinor Torp utger nu en reportagebok Döden jobbet - vilket dessvärre är en allt mer korrekt beskrivning av de konsekvenser som urholkningen av arbetsrätten har skapat. Torps undertitel säger det mesta: En berättelse om det nya arbetslivet.

Det hon gör är att sammanställa och skärskåda processen bakom både dödsolyckor och skador, exempelvis den som skedde på Nordkalk i Luleå. Torp visar med förfärande tydlighet hur bemanningsföretagens struktur skapar incitament för både skador och ansvarsflykt, där underentreprenörer tar in egna underentreprenörer och på det sättet skjuter ansvarsfrågan framför sig tills man når den preskriptionstid där ett arbetsrelaterat brott har begåtts inte längre går att beivra.

Elinor Torp visar också på hur polis och samhälle genom okunskap medverkar till att förhindra ordentliga utredningar och hur just bemanningsföretagens rovdjurskapitalism förvandlar arbetsplatser till dödsfällor.

All litteratur är politisk.

Det ligger i själva det litterära uppdraget att formulera en hållning som rymmer både en etisk, estetisk och politisk dimension. Den som benämner verkligheten kommer också förändra den. Ivar Lo-Johanssons författarskap är ett tydligt exempel. Det goda reportaget är också en egen litterär genre, vilket också Lo-Johansson bevisade. Ett seriöst och mer omfattande reportage använder sig av fakta och slutsatser och placerar dessa i ett sammanhang som faktiskt kan vinna över det litterära tilltalet. George Orwell är en av mina favoriter i den här hybridgenren. Statistiken görs mänsklig genom det större tilltalet.

Det finns plötsligt en far, syster, mor eller kusin bakom anonyma siffror.

Men. Det krävs kunskap för att kunna berätta. Åskådliggöra. Det krävs bildning. Det var uppenbart för den gryende arbetarrörelsen. Den var då intimt kopplad till bildningsrörelsen. Kunskap var makt. Kunskap är makt.

Folkbildning är makt. Den omvända klasskamp som pågår innebär exempelvis att biblioteksfilialer stängs, skolbibliotek står utan bibliotekarier och att vår lagstadgade rätt till att vara trygga och säkra på vår arbetsplats är numera enbart en ironisk grimas.

Elinor Torp har på ett sätt skrivit en av de viktigaste reportageböcker som jag har läst på mycket länge, okonstlat och utan övertoner driver hon reportaget fram mot den obönhörliga slutsatsen: Det har skett ett ideologiskt skifte bakom ryggen på oss där vi förvandlats från arbetande människor till objekt där man kan räkna med att en eller annan går under eller förolyckas. Allt sker i namn av en valfrihet där vi aldrig givits mandat att välja.

Elinor Torp är journalist knuten till tidskriften Arbetarskydd och har tidigare i bloggform skrivit berättelsen om Gustaf och hans olycka och rapporterar på http://olyckan.arbetarskydd.se om just kalk­ugnsolyckan som är navet i hennes nu utkomna bok.

Tigande. Rädda. Osäkra. Det är treklangen som ljuder genom samtiden.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.