”Jag har haft tur – men allt kan tas ifrån en”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-08
John Ajvide Lindqvist sprider skräck i ”Allsång på Skansen”
Redan på första sidan får vi veta att blodet kommer att skvätta på ”Allsång på Skansen”.
– Men jag tycker att programmet är underbart.
John Ajvide Lindqvist är tillbaka med en skräckhistoria i vardagsmiljö.
Han är nästan sönderkramad vid det här laget. Av svårflirtade kritiker, av unga som gillar Stephen King, av pensionärer, tonåringar och alla däremellan. Det har hänt en hel del sedan succédebuten ”Låt den rätte komma in” refuserades av sex förlag.
I dag finns hans böcker i 30 länder. Filmen ”Låt den rätte ...” har haft stor framgång även internationellt, och USA:s egen version har premiär i oktober.
– Det är ... skrämmande och roligt! Det är trevligt att bli inbjuden till en massa länder, och jag får sitta i en stuga och hitta på berättelser, precis som jag vill.
Två unga flickor
– Det problematiska kommer med att det är större pengar inblandade. Det lockar fram en del dåliga sidor hos människor.
Det kommer till exempel en amerikansk serietidning byggd på vampyrromanen, mot hans vilja. Och han känner att berömmelsen – med all pr den innebär – hotar att ta för mycket tid från skrivandet.
När vi ses är det på förlaget, på en effektiv intervjudag. Trots späckat schema är John Ajvide Lindkvist öppen och på gott humör. Han är långt ifrån schablonbilden av en dyster och mystisk skräckskildrare.
Den nya romanen ”Lilla stjärna” är en mycket speciell berättelse om två unga tjejer. En hittas gömd i skogen som baby. Hon är rejält känslomässigt störd, men en övernaturligt fantastisk sångerska. Den andra är en olycklig, annorlunda flicka från en alldeles vanlig familj.
När de två finner varandra på nätet börjar ondskefulla saker hända.
Många tvära kast
John Ajvide Lindqvist tvekar själv om hur han ska beskriva boken.
– Hm. Den är en tragedi. En samtida extremtragedi! Den är bitvis uppsluppen, festlig på ett svart vis. Här finns många tvära kast. Jag är ju intresserad av det hemska som kan drabba i vardagen, hur det ohyggliga kan bli vardagligt.
Du skriver gärna om unga, den här gången om tonårsflickor – varför?
– Jag hade en bild av tjejerna vid kravallstaketet på ”Allsång på Skansen”, de är så glada och sjunger med. Jag tänkte på den otroliga energi som finns i den gruppen, om den skulle omvandlas till något destruktivt ...
– Jag tycker om att beskriva processer inom människor, och unga känner allting starkare än vuxna. Glädjen är mer omedelbar och smärtan är större. Jag är faktiskt lite sådan själv fortfarande, jag är nog barnslig på det viset.
Det kan tyckas märkligt att en man som skriver om genomborrade kroppar och rinnande hjärnsubstans är en så glad person. Han skrattar högt och nöjt när han beskriver vissa brutala scener. Som när en sliskig manager får vad han tål av den lilla späda huvudpersonen.
Hittat harmonin
För på ett sätt handlar ”Lilla stjärna” om tysta, ensamma och olyckliga tonårsflickor som ger igen.
– Jag beskriver liv där mycket är undertryckt och hemligt och plötsligt exploderar i ljuset. Människor som närmar sig monster, eller blir monster själva, är inte de lyckliga, säkra och stabila. Utan de som har det jobbigt på något sätt.
Själv har John Ajvide Lindqvist hittat harmonin, med sin familj och författandet. Han lever ungefär som innan han slog igenom, förutom att han nu inte behöver få pengapanik om bilen går sönder.
– Jag borde egentligen vara tacksam hela tiden, jag är medveten om att jag är väldigt lyckligt lottad. Jag har haft en jävla tur. Men allt kan tas ifrån en, det räcker med en oljefläck på vägen.
John Ajvide Lindqvists boktips till...
Anders Lundin, allsångsledare:
The zombie survival guide av Max Brooks.
– Man vet aldrig vad nästa steg blir ...
Måns Zelmerlöw, artist:
Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez.
– Bara det bästa till Måns.
Jan Björklund, utbildningsminister:
Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau.
– Hitta en stuga i skogen. Stanna där.
