Orden från jorden
Publicerad 2014-05-08
Jordbrukskonservatism i Per Helges nya essäsamling
”Det jag står för är det jag står på.” Citatet kommer från den amerikanske författaren Wendell Berry och sammanfattar ganska bra hans och hans svenske beundrare Per Helges credo. Det är självägande bönders bekännelse till jorden och kretsloppet, traditionen och naturen. Är det möjligt att generalisera den, göra den till allmän ideologi, till politik? Frågan inställer sig när man läser Per Helges essäbok Mellan prärien och evigheten, en serie porträtt av hos oss föga kända författare från USA.
En annan fråga är också väsentlig för boken: vad är ”nature writing” i dess undertitel? Vi har inget bra svenskt ord för denna art av litteratur. Per Helge resonerar som om det handlade om ett mestadels amerikanskt sätt att skriva om naturen. Det är fel. Före Thoreau och Emerson fanns Wordsworth, Coleridge och Linné. När man gör engelska antologier på temat – till exempel Richard Mabey som knappt uppmärksammar Helges amerikanska kanon – kommer bidragen från många delar av världen.
Som svenska exempel på ”naturskrivande” nämner Per Helge Elin Wägner och Sten Selander. Varför inte dra linjen framåt med namn som Kerstin Ekman, Staffan Söderblom och Joar Tiberg? Den som i dag lyfter fram Selander som föredöme bör vara medveten om att han blivit ett ärkekonservativt och antimodernistiskt slagträ. Jag kan tänka mig att Per Helge inte vill gå fram till i dag därför att han tycks sky allt som kan kallas för ”modernism” i både konst och i samhälle.
Den raka linjens framstegstro är falsk. Det är cirkelns kretslopp som ringar in det autentiska livet, menar Helge. Allt detta är förstås mycket sympatiskt, men det är omöjligt att leva – och kanske ens tänka – för det överväldigande flertal som inte äger en medelstor bondgård utan traktor. Det är dessa oavvisliga krav på hur livet ”egentligen” ser ut och bör levas som stör mig mest hos Per Helge och hans älskade amerikaner. Wendell Berry kallar han till och med för ”en god människa”, och sådant fungerar som larmsignaler för mig.
Den agrara konservatism som Per Helge skriver om är en stark tanketradition i USA. Det är bra att bli påmind om den. Om den har någon politisk bas i dag så finns den nog tyvärr i de mer reaktionära delarna av båda de stora partierna, inte i den frihetliga tradition som utgår från Henry David Thoreau.
