En lots förbi internets blindskär

Malin Krutmeijer välkomnar ett allmänbildande projekt – trots allt

Malin Krutmeijer

helskärm

Paradoxen med internet är som bekant att det är lika lätt att nå all världens kunskap och information som det är att gotta in sig i en filterbubbla tillsammans med likasinnade. När det är svårt att navigera mellan fakta och desinformation sluter sig meningsfränderna runt en som en trygg filt. Kanske fortsätter man att lita på sina idoler och kompisar också ifall de börjar släppa på källkritiken.

Just sådant varnar Emma Frans för i sin bok Larmrapporten. Frans är forskare i medicin och för sin vetenskapsjournalistik belönades hon nyligen med Stora journalistpriset som Årets röst. I ­sina tidningstexter och sin bok ägnar hon sig åt att upplysa om hur man faktakollar.

Konkret och roligt lotsar hon läsaren genom blindskär och förklarar varför det inte alls går att belägga att vaccin ­orsakar autism hos barn, eller varför undersökningen som sa att man blir smal av choklad var ren bluff. Hon förklarar grundläggande saker som skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ forskning, vad placebo och förväntanseffekter är och annat som är väldigt bra att veta.

På slutet finns en utmärkt checklista för hur man kan förhålla sig till flödet av påståenden och information i denna digitala tid.

Vad jag har svårare för är hennes slentrianmässiga kritik mot massmedier och – trots några vettiga brasklappar – okritiska hyllning till vetenskapen. Journalistik är lika med klickjakt, och det är me­diernas fel att folk jagas in i falska känslor av otrygghet. Som kontrast går vetenskapen i en naturlig evolution från klarhet till klarhet. Medierna är satan själv, vetenskapen är gud, så ser bilden ut. Den avspeglar en trist konkurrens om status och respekt mellan medier och akademi som även bland mina vänner emellanåt leder till rätt hetsiga diskussioner.

Om Emma Frans står stadigt på akademisidan så känner jag, som en gång i tiden så att säga bytte sida, en lika förutsägbar irritation över tvärsäker elitism bubbla upp när jag läser vissa avsnitt. Någonstans ställer hon dumma kvällstidningsläsare mot smartisar som endast lyssnar på de oförvitliga forskarna.

Hur ska då korkskallarna ­talas tillrätta? Med empati, förenkling, lugn och upprepning, föreslår Emma Frans.

Jag har visserligen slagit skallen blodig mot högerpopulism med konspirationsteoretiska övertoner både en och två gånger, men jag blir ändå provocerad av hennes von oben-attityd mot de där andra.

Med det sagt är Larmrapporten, trots några stroppiga drag, ofta både kul och pedagogisk. Allmänbildande projekt kan vi inte få för många av.