Gå på disco, brottas och bli kär i fel person
Mikael Ross serieroman ”Fallet” skildrar ett normalt och speciellt funkisliv
Publicerad 2023-11-07
Den tyske serietecknaren och skräddaren Mikael Ross vistades under två års tid regelbundet i Neuerkerode i södra Tyskland. Det är ett inkluderande samhälle som grundades redan 1868 och drivs av en evangelisk stiftelse. Under andra världskriget när nazisterna tog över, skildes människor åt och bussades till koncentrationsläger. Jag undrar vad mer som har hänt där under alla dessa år.
2016, inför stadens 180-årsjubileum, reste Ross dit, lärde känna invånarna varav majoriteten består av personer med funktionsnedsättningar. I Neuerkerode finns mataffär, restaurang, frisör, kiosk, kyrka och tvättomat. Där bor de och arbetar. De blir kära i fel personer, brottas med varandra, går vilse. De har disko, går på AC/DC och kollar på porrfilm. Det verkar vara en kul stad tycker jag. Men jag ser ju bara tecknade bilder, stämningsfullt kolorerade, med tunna, distinkta penndrag.
Perspektivet ligger hos den fiktiva funkispersonen Noel, som hamnar i Neuerkerode efter att hans mamma fått en stroke. Hur det gick till, vem som bestämde att han skulle dit och så vidare, får vi inte veta. Serien saknar förklarande text. Den är bild- och dialogdriven, ömsom rå, ömsom drömsk. Saker händer med Noel, han faller och reser sig. Han söker sig till människor eller går sin väg. För mig är det hela tiden trovärdigt, det skorrar inte. Jag garvar åt den träffsäkra berättelsen, känner igen mig i Noels upplevelse av världen: obegripligheten, brutaliteten, skimret. Att saker plötsligt står framför en att deala med. Folk springer in i en och fallet känns nära.
Men det etiska går ju inte att undkomma när man står utanför och betraktar all denna välmenande inkludering. Inte en gång upplever jag att bild eller text faller i exotiseringsfällan, ändå är det där jag själv lätt hamnar. Jag tycker Noel är en underbar seriekaraktär.
Och eftersom ”Fallet” visar sån öppenhet, som bra konst gör, blir jag inspirerad av platsen. Jag nuddar vid fiktiva, svärmiska, idéer om funkisars olika superpowers, deras förmodade direktlinje till det sublima och gudomliga. Jag tänker på min systerdotter som på nåt sätt alltid står i omförhandling med omvärlden. Hon gillar djur och ringer min syrra cirka tio gånger om dagen. Hon vill ha en hund, vet inte hon vad hon ska äta, hon har fått en idé. Hon vill springa tjejmilen och plötsligt ska hon åka hundra mil till Halmstad för hon har chattat med en kille, hon har redan köpt tågbiljett. Hon är jättebra på att springa. Hon försvinner, svarar inte. Livet med Ida, som min syster säger. Mellan oss säger det allt. Och vi måste ständigt prata om det, om boendet och habiliteringen och den hemska handledaren för den dagliga verksamheten på travbanan. Tänk om hon hade haft Neuerkerode. Nej, hon hade rymt från Neuerkerode.
”Fallet” är Mikael Ross utifrånblick på och poetisering av vad som verkar vara ett normalt, men också väldigt speciellt, funkisliv. Allt är ambivalent och problematiskt.
