”Jag skulle hellre leva med en väninna”

Cecilia Gustavsson

Katarina Mazetti tror på livsglädjen – men inte den eviga kärleken

Hon vill korsa det komiska med det tragiska.

Och läsarna gillar det. Katarina Mazetti har sålt nära en miljon böcker.

Nu får ”Grabben i graven bredvid” en uppföljare. Succéboken ska också filmas i Frankrike och lanseras i USA.

helskärm

Att intervjua Katarina Mazetti är som att sitta intill en virvelvind. Hon har svar på allt och associerar gärna vidare tills vi hamnar någon helt annanstans, som på en fest en gång i ett trapphus, eller hos en trevlig bibliotekarie i Paris. Hon skrattar högt och gärna. Glädje och humor tillhör hennes favoritämnen.

– Jag får alltid på nosen för att jag är för rolig i böckerna. Humor ses inte som seriöst, det är inte fint att skriva lättläst och roligt. Men svårläst betyder inte automatiskt djupsinnigt, säger hon bestämt.

Hon menar att en helt annan attityd finns i Frankrike, som nu köpt filmrättigheterna till ”Grabben”.

– Där är inte humor underskattat som litterär genre, utan man kan analysera den också.

”Livet är jäkligt mycket värt”

Målmedvetet har Katarina Mazetti kastat sig mellan många olika genrer, som deckare, noveller och barn- och ungdomslitteratur. Nu släpps hennes historiska roman ”Blandat blod” i pocket och i höstas kom ”Mitt liv som pingvin”, som bitvis är en reseskildring.

Ett tema går igen i böckerna, menar hon:

– Att livet är jäkligt mycket värt, en sorts livsglädje trots allt. Och så letar jag efter den punkt där det tragiska korsar det komiska.

I ”Mitt liv som pingvin” möts just optimismen och pessimismen. De personifieras av den bittre, frånskilde Tomas som funderar på att ta sitt liv, och den levnadsglada Wilma. Hon ser något positivt i allt trots att hon bär på en sjukdom.

”Jag tror inte att lidande adlar”

– Den där Polyanna-typen tror jag att många kvinnor är. Jag är lite sådan själv faktiskt. Tappar jag något tänker jag att det är som att förlora det två gånger om

jag dessutom går och grämer mig. Det man inte kan göra något åt är det lika bra att släppa.

Är du så ljus och glad som du ger intryck av som författare?

– Ja, jag säger som Hasse Alfredson: ”Under min glada mask döljer sig ett glatt leende”. Jag tror inte på det där att lidandet adlar, att man blir en mer själsfin person om man är deprimerad. Jag har varit med om lika sorgliga grejer som vem som helst, men gudskelov så har det inte fastnat. Jag är nog uppfostrad så.

Kan den borne pessimisten förändras tror du?

– Ja. Jag har en bekant som var väldigt ... eh ... gnällig faktiskt. Så fick han en hjärntumör. När det väl visade sig att den var ofarlig hade han hunnit bli en helt annan människa. Jag tror på tanken att de som varit nära döden uppskattar livet mera. Som Wilma i boken, som inte vet hur länge hon får vara frisk. Hon njuter av stunden.

Efter en stund lägger hon – liksom drabbad av ett lutherskt dåligt samvete – till att hon själv hittills förskonats från det värsta: Svår sjukdom eller att något händer något av de fyra barnen.

”Roligt så länge det varar”

Under många år jobbade Katarina Mazetti med det feministiska radioprogrammet ”Freja” , och hon tar gärna upp kvinnligt och manligt även i skrivandet. I ”Grabben i graven bredvid” försökte hon sätta sig in i hur det känns att försöka leva upp till machoidealet som bonde. I ”Mitt liv som pingvin” skildrar hon äktenskapet som milt sagt prövande.

– Jag misstror inte kärleken, men den måste inte till varje pris vara livslång. Det kan vara roligt så länge det varar. På riktigt gamla dagar skulle jag hellre leva ihop med en väninna, som fattar vad man säger och som man inte behöver passa upp på. Äldre män är intrimmade i att någon servar dem. Jag har mer hopp om yngre generationer.

Säger Katarina Mazetti. Och garvar.

Mazettis boktips till...

Mia och Klara, komikerduo:

”Nattgästen” av Ben Elton.

– Han är så mångsidig, för att de inte ska riskera att hamna i rutin.

Alex Schulman, skribent:

”Italienaren” av Sven Olov Karlsson

– En vacker och ödmjuk fadersskildring.