Cecilia Malmströms omöjliga EU-uppdrag
Cecilia Malmström är politiskt lierad med den repressiva Europa-högern
24 JANUARI 2010. EU:s högerpolitik
Cecilia Malmström passerade i veckan alla EU- test och utfrågningar, lika säkert och självklart som hon en gång försvarade sin originella, faktafyllda avhandling om regionala partier i Västeuropa. Hon kan snart börja besluta över EU:s migrations- och polissamarbete.
I den stora unionen kopplas invandrare och flyktingar samman med det polisiära arbetet. En naturlig hållning för Fästning Europa.
Malmströms doktorsavhandling avslöjar, mitt i all vetenskaplig analys, en viss sympati för CiU, det välbeställda katalanska borgerskapets självbelåtna parti. Jag föreställer mig därför att den nya EU-kommissionären följer den redan inledda kampanjen inför årets val i Katalonien. Striden har härjat särskilt intensivt i exempelvis i Vic, något av en kultplats för hängivna katalaner.
Vic är en medelstor stad med många invandrare, som regel lågavlönad och hårt exploaterad arbetskraft i livsmedelsindustrin. CiU:s borgmästare med det ståtliga namnet Josep Maria Vila d´Ábadal kämpade länge för att utesluta de utlandsfödda arbetarna från rätten att söka sjukvård och social omsorg.
Borgmästaren ville med denna sociala exklusion bekämpa högerextremistiska PxC. Han övertog helt enkelt det partiets främlingsfientliga politik. Man bör lägga märke till att borgmästare d ´Abadal och CiU, liksom Malmström, tillhör EU:s liberala partigrupp.
Vic-exemplet lyftes till nationell nivå. Regeringschefen och socialisten Zapatero slog fast att mänskliga rättigheter ska gälla alla, varifrån de än kommer. En självklarhet som dock kraftigt bekämpas av Partido Popular, en mäktig del av EU:s högerliberala allians. Det vill säga den som Malmström i praktiken arbetar för.
Det sjaskiga katalanska exemplet kan fungera som mönster för den europeiska borgerlighetens strategi. En och annan angelism om invandringens betydelse och flyktingars rättigheter, därefter anpassning till den uppåtstigande högerextremismen. Få illustrerar tesen tydligare än Malmströms danska systerparti Venstre, ideologiskt styrt av xenofoba Pia Kjaersgaard. Malmström lovade EU:s parlament upprustning av gränspolisen till exempel dess jaktfartyg. Effektiva komplement till andra murar mot flyktingar. En säkert oavsiktlig malmströmsk blinkning till den borgerlige kollegan Berlusconi, vars armada med stor intensitet sänker flyktingfartyg i Medelhavet.
Sarkozys borgerliga Frankrike kan med lättnad notera Malmströms löfte att bekämpa så kallad illegal invandring. Nyligen berömde sig den franske ministern för departementet för invandring och nationell identitet; han hade lyckats kasta 29 000 papperslösa ur landet. Nytt rekord. En styrkedemonstration av departementet med det olycksbådande 30-talsnamnet. Länge har papperslösa i Frankrike prövat hungersstrejk som kamp för att få fortsätta arbeta och för att deras barn fortsätta sin skolgång. De får starkt stöd från den största landsorganisationen, CGT. Facket svarar på deportationshoten med formuleringen: De utvisningshotade är inte papperslösa, de är arbetare utan rättigheter. CGT:s fackliga aktion liknar den som landsorganisationerna CCOO och UGT i Spanien och de tre stora italienska centralorganisationerna bedriver.
Cecilia Malmström, som har en öppen och generös syn på invandring (särskilt för de välutbildade) är politiskt lierad med den repressiva Europa-högern. Hon argumenterar dessutom ofta för minskat fackligt inflytande. Ideologiska lojaliteter och fördomar, som kan göra hennes nya uppdrag omöjligt.
Carl Bildt har i lätt feodal beslutat dra in ett antal ambassadörsposter och samtidigt förläna nya diplomatiska riken åt sina underlydande.
Jag påminner mig att Bildt förra året kallade hem ambassadör Hans-Gunnar Adén, med Georgien som bevakningsområde. (UD:s pressavdelning har bekräftat). Du måste väl veta att Bildt är missnöjd med dig och dina rapporter. Det beskedet fick Adén från Frank Belfrage, Bildts ständigt lojale kabinettssekreterare. Bildt föredrog Georgien-rapporter från en tankesmedja, delvis finansierad av amerikanskt storkapital.
Kvinnor och män i UD-karriären måste lära sig etikettsregeln: Behaga chefen och bekräfta hans politiska åsikter.