Löfven på speciellt arbetsplatsbesök

När jag stiger av nattåget på spår 11 – varför heter det så när det bara finns två perronger? - finns lukten där. Det luktar cellulosa, och industri.

I Örnsköldsvik, eller Ö-vik som alla säger, finns industriidentiteten redan i luften.

Det första intrycket hade annars kunnat vara en alpin turistort.

Det kanske är hoppbacken, eller något med husen. De lutar sig nästan ut över branterna mot vattnet.

Men lukten och strömmen av timmerbilar berättar alltså en annan historia, om en ort som lever på sin industri. En ort som konkurrerar och producerar.

Till och med Örnsköldsviks stolthet, ishockeylaget, fick sitt namn av traktens dominerande företag.

En hel hockeyvärld har häpnat över hur klubben kunnat fostra spelare som Peter Forsberg och tvillingarna Sedin.

Ändå finns det antagligen en del som skulle ha svårt att placera Modo i Ö-vik.

Jag har tagit nattåget till Ånger­manland för att vara med när Stefan Löfven besöker sin gamla arbetsplats, Hägglunds.

Det är en historia i sig, mer unik än den kanske borde vara. Vilka andra statsministerkandidater - historiska eller samtida - hade kunnat göra arbetsplatsbesök och träffa på gamla arbetskamrater?

Inte så många – i alla fall inte socialdemokrater – om vi nu inte ska räkna besök på det egna ungdomsförbundets expedition, i hemkommunens stadshus eller i kansli­husets korridorer.

Inne i monteringshallen kommer Peter Bergström fram och hälsar på Löfven.

I början av 1980-talet byggde de tunnelbanevagnar tillsammans.

Löfven tillverkade detaljer, Bergström monterade dem.

På många sätt är företaget ett annat i dag. Renare och säkrare för de anställda men också mer ensidigt inriktat på militära fordon, eller försvarsmateriel som det förskönande men allt mer otidsenligt brukar heta.

Namnet Hägglunds har fått maka på sig. På fasaden mot staden går det ännu att ana konturerna av de nerplockade skyltarna.

Företagsnamnet finns kvar, men nu alltid tillsammans med koncernen, BAE Systems.

Hägglunds är i dag en högt specialiserad del av det globala vapenföretaget.

I monteringshallarna finns inga bussar eller tåg, bara strids­fordon och bandvagnar. Det mesta ska exporteras.

Just nu går det bra. Arbetsstyrkan, som halverades under krisåren, växer igen. Men framtiden hänger på att det kommer in nya order, och att produkterna utvecklas.

Och så är det nog också för Stefan Löfven. På Hägglunds var han en gång en i gänget.

Det räcker långt, inte bara här.

Men vill han bli statsminister måste han också övertyga om att han har svaren för morgondagen.

Följ ämnen i artikeln