Världens fattigaste får betala notan från Tidö
Med Johan Forssells biståndspolitik måste fler fly sina hem
Den sista deltagaren kom inte till kursen förrän sent på den andra dagen. Kvinnan beklagade genast att hon var sen. Efter att det regnat för första gången på flera år hade vägarna ner till huvudstaden översvämmats.
Kvinnans jobb var att följa karavanerna genom öknen. När de slog sig ner för rast i oaserna tog hon fram sina böcker och lärde kamelförarna att läsa.
Jag var i Djibouti för att dela med mig av svenska erfarenheter av vuxenutbildning. Men jag tror att jag lärde mig mycket mer än kursdeltagarna. De hade redan varit ute i byar och städer och utbildat människor i att läsa och skriva på sitt modersmål.
Innan biståndsprojektet tog fart hade afariskan haft olika skriftspråk, i de tre länder som kolonialmakterna delat upp detta folk i. Men afariska språkvetare från Etiopien, Eritrea och Djibouti träffades på Wiks folkhögskola utanför Uppsala och kom överens. Arbetet med en ABC-bok och en historiebok kunde ta fart.
Det svenska folkrörelsebiståndet består av hundratals projekt som detta. Svenska föreningar samarbetar med organisationer i mottagarlandet, för att bygga förutsättningar för en levande demokrati.
Alla projekt lyckas inte. Det kan bli statskupp, hungersnöd eller krig, individer kan göra misstag eller korrumperas. Då raseras mycket av det man byggt upp. Men många satsningar gör ändå viktiga avtryck.
Häromveckan träffades SD och deras stödpartier på Tidö slott och slopade målet att en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska gå till bistånd. Det väntas leda till att biståndet minskar med 30 procent på några års sikt.
Ansvarig för nedskärningarna är Johan Forssell (M). De senaste åren har han krävt hårdare tag i migrations- och kriminalpolitiken. Nu blir han istället bistånds- och utrikeshandelsminister.
SD är det parti som vill kapa mest i biståndsbudgeten. Samtidigt som de ofta talar om att “hjälpa människor på plats” så att de inte ska fly till Europa. Men det där är bara tomma ord.
På senare år har Kina ökat sitt inflytande genom att finansiera vägbyggen och palats i Afrika. Om det svenska biståndet ställer demokratikrav, så har kineserna inga problem med att stötta auktoritära regimer. Och det senaste halvåret har Putin försökt övertyga afrikanerna att det är EU-regeringarnas fel att matpriserna stiger.
Utan stödet från den svenska biståndsbudgeten hade kamelförarna i Djibouti förmodligen fortfarande inte kunnat läsa. Och tusentals brunnar hade aldrig grävts.
Det var säkert fint där på Tidö slott. Men notan går till världens fattigaste. Och risken är att de en dag kommer och knackar på våra dörrar.
Då kommer de undra varför Johan Forssell tittade på medan deras länder togs över av tyranner.