ÅSIKT

Problemet med Kina är inte Oatly havremjölk

Kina håller på att få en status i svensk offentlighet som hittills har varit reserverad för Ryssland - och det är främst deras eget fel

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: TT
Författaren Kurdo Baksi

För drygt ett år sedan åt jag lunch med Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige. Det var mycket trevligt. Jag var inbjuden till ambassaden tillsammans med ett par utländska journalister för att prata om den pågående svenska valrörelsen.

Vad jag gjorde för intryck är något oklart, diplomati är kanske inte min starkaste gren och gissningen att Ulf Kristersson hade goda möjligheter att bli statsminister visade sig vara fel. Men ambassadören var vänlig och ställde motfrågor som visade att han satt sig in i det svenska politiska spelet. Bara när jag tog upp fallet med den fängslade svenske medborgaren Gui Minhai blev stämningen påtagligt irriterad.

Efteråt fick jag i gåva president Xi Jinpings stora verk "The Governance of China" i två band och någonstans i arkiven finns även ett fotografi där ambassadören och jag, enligt kinesisk sed, intensivt skakar hand med varandra.

Jag kom att tänka på lunchen när jag läste tidningen Resumés analys av ordkriget mellan havremjölkstillverkaren Oatly och svenska Arla om det är bra eller dåligt att dricka mjölk.

Det vanligast använda ordet om Oatly i sociala medier är "kinesiska".
Man kan ha olika åsikter om havremjölk, själv har jag nog inga alls. Men att Oatlys kinesiska ägare blir ett viktigare argument i debatten än klimat, smak, kvalitet eller hälsa säger något viktigt. Kina håller på att få en status i svensk offentlighet som hittills har varit reserverad för Ryssland - och det är främst deras eget fel.

I tisdags lyssnade jag på Stefan Kristiansson, tidigare chef för Sveriges militära underrättelsetjänst, Must, vid ett seminarium med den borgerliga tankesmedjan Fri värld.

Han presenterade rapporten Om underrättelsehotet mot Sverige där han beskriver hur främst tre länder, Ryssland, Iran och Kina, bedriver ett allt mer aggressivt spioneri mot Sverige. Säkerhetspolisen har påpekat att var tredje rysk diplomat i Sverige egentligen är underrättelseofficer och enligt FRA tillhör avancerade cyberattacker mot svenska intressen vardagen.

– Underrättelsehotet är inte något hypotetiskt framtidsscenario, det är här och nu, sa Stefan Kristiansson.

Det ryska hotet har vi pratat en hel del om under senare år. Vid invasionen och ockupationen av Krim 2014 spred även västerländska medier ryska lögner om en fascistisk kupp i Ukraina och om att den ryskspråkiga minoriteten i östra Ukraina hotades. Alltså precis den desinformation Vladimir Putin använde för att motivera militära åtgärder.

Den mest uppmärksammade ryska operationen är självfallet försöken att påverka det amerikanska presidentvalet 2016 till Donald Trumps fördel. Varken desinformation eller cyberangrepp var något nytt, men fräckheten och skalan var på en ny nivå.

Men även Kinas aktivitet väcker frågor.

Det granskande programmet Konflikt i P1 sände i augusti ett inslag om den så kallade "Enhetsfronten" en avdelning av kinesiska kommunistpartiet vars uppgift är att övertyga politiker, allmänhet och näringsliv i andra länder att se världen med lite mer kinesiska glasögon. Metoderna sträcker sig från mutor, hot och utpressning till vanligt lobbyarbete och PR.

På sin hemsida protesterade kinesiska ambassaden skarpt mot Kalibers granskning. Viss svensk media har huvudet "kvar i kalla kriget", skrev man bland annat.

Ambassaden har satt i system att kommentera misshagliga journalister och debattörer. Professorn vid Cornell University Magnus Fiskesjö påstås i Norrländska Socialdemokraten ha "falskeligen hittat på lögner för att smutskasta Kina" när han skrivit om bristen på mänskliga rättigheter i provinsen Xinjang. Han uppmanas av ambassaden att omedelbart sluta skriva.

Författaren Kurdo Baksi anklagas för att vara sinnessjuk efter att han krävde att Gui Minhai ska släppas fri. Björn Jerdén vid Utrikespolitiska institutet kallas "absurd" och det finns många fler exempel.

Sverige var det första västerländska land som erkände Folkrepubliken Kina efter kommunistpartiets seger i inbördeskriget 1949. Sedan 9 maj 1950 har våra länder haft goda diplomatiska relationer vilket är en win-win-situation för båda parter. Varför äventyrar Kina detta?

I fredags annonserade Kinesiska staten i Dagens Nyheter för att sprida kommunistpartiets propagandabild av Hongkong. Demokratirörelsen är inget att bry sig om, är budskapet.

"Vi kommer utan tvekan att återhämta oss. Det gör vi alltid." skriver partiet hotfullt.

Tidigare Must-chefen Stefan Kristiansson varnar för att det svenska samhället har varit allt för naivt i synen på Kina. Affärer, inte säkerhet har stått i fokus. Vi har släppt in kinesiska företag i flera säkerhetskänsliga branscher.

Gästforskare med bakgrund i Folkets befrielsearmé - det kinesiska kommunistpartiets väpnade styrkor heter så - arbetar på våra universitet och helstatliga Rymdbolaget har samarbetat direkt med Kina. Peking har även köpt upp strategiskt viktiga företag i Sverige, bland annat inom halvledarindustri vars produkter är centrala i allt från mobiler till militär teknologi.

Varför agerar då Kina på detta sätt mot Sverige?

När man frågar experter är ett återkommande svar: för att de kan. Vi är inte bara naiva utan även snälla. Angrepp mot svenska journalister möts av ett förläget mummel från UD och Gui Minhai hålls fängslad utan att något händer. Alla vet att kinesiska Ministeriet för statssäkerhet, MSS, ligger bakom ett stort antal hackergrupper men svenska staten tiger om förövare och företag tystnar ner attacker och läckor.

En viss tillnyktring har skett. Regeringen har i år gett Rymdbolaget nya ägardirektiv och en utredning ska titta på om utländska direktinvesteringar ska kunna stoppas av säkerhetsskäl. I USA ger man inte längre visum till kinesiska forskare med militär bakgrund.

I veckans budget lovade regeringen satsningar på forskning om Kina och sedan tidigare planeras ett nytt cybercentrum för att möta hoten på nätet. Men det är ingen tvekan om att Sverige ligger efter i utvecklingen.

Man ska inte gråta över spilld havremjölk. Men det verkliga problemet med Kina är ett helt annat.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM

Oatly

Kina

Gui Minhai

Hongkong