Direktörerna bryr sig inte om vad ost kostar
Din lön sänktes med över 2 000 kronor
Du har hört det hur många gånger som helst. Reallönerna sjunker, förra året med drygt sju procent.
Tidningen Arbetet har räknat ut vad det betyder i verkligheten. 2022 kostade stigande priser och löner som sakar efter en genomsnittlig anställd i Sverige 2 357 kronor. I månaden.
Summan blir förstås högre ju mer du tjänar. Å andra sidan är det som alltid lågavlönade som drabbas hårdast när osten, mjölken och grönsakerna blir dyrare.
Somliga klarar sig
Samtidigt finns det grupper i samhället vars löner och ersättningar inte alls urholkas. De stora börsbolagen lämnar just nu sina redovisningar för förra året. Det betyder också att man berättar vad landets tyngsta direktörer tjänade.
Riktigt skapligt visar det sig.
Magnus Groth är chef för Essity som bland annat står bakom varumärken som Tork och Libresse. För honom blev 2022 inget dåligt år. Den totala ersättningen, lön och bonus, fördubblades.
Den fasta lönen ökade ”bara” med 750 000 kronor, till 16,5 miljoner kronor. Det gick bättre med bonusen. Den gick upp från 1 till nästan 15 miljoner.
Vad gör man ens med så mycket pengar?
Enligt TT beror lönelyftet framför allt på att företaget höjt priserna på hushållspapper, bindor och annat.
Är inte ensam
Groth är inte ensam. Häromdagen berättade Andreas Cervenka i Aftonbladet om Stora Ensos vd Annica Bresky. Samtidigt som koncernen lagt ner bruk har hennes ersättning fördubblats på två år, till 36 miljoner kronor.
Med bonusarnas hjälp höjdes lastbilstillverkaren Volvo chefen Martin Lundstedt årslön till 58 miljoner kronor. Att SKF:s vd Rickard Gustafson tjänade 31 miljoner låter nästan blygsamt i sammanhanget.
Vi vet precis hur direktörernas fantasilöner kommer att försvaras. Bonusarna är ersättning för direktörernas historiska prestationer, den internationella konkurrensen om duktiga chefer är tuff. Och för övrigt är toppdirektörerna för få för att spela någon roll för samhällsekonomin.
Inte sant
Inget av det där är sant, speciellt inte när matpriserna skenar och en vanlig löntagare förlorat drygt 2 000 kronor i månaden.
Till tidningen Dagens Arbete säger Medlingsinstitutets chef Irene Wennemo att bonusregnet gör avtalsrörelsen blir mycket svårare.
– Någonstans måste man sätta ned foten och säga att nu är det nog, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.
Det är klart som tusan. Varför ska vanliga arbetare och tjänstemän göra uppoffringar för att bekämpa inflationen och samhällets toppar ångar på som om det vore ständig jackpot på lönesnurran?