Jättesatsningen på järnväg räcker inte
Svenska folket vill åka tåg
Jag åker mycket tåg, både som pendlare och i jobbet. Så mycket att SJ har uppgraderat mig till den högsta nivån i sitt poängsystem. Det betyder att jag får en gratis kopp kaffe, om det nu finns en bistro eller en restaurang på tåget.
Det betyder också att jag har hört nästan alla förklaringar som finns till försenade och inställda tåg. Jag har sett hur personalen försökt få fastfrusna strömavtagare att få kontakt med elledningen, jag har tuffat fram onaturligt sakta på hala spår och skadad räls. Jag har väntat på tåg därför att kontaktledningar rivits ner och för att vagnar har varit trasiga.
Det har varit brist på personal, och på lok.
En gång hade hela tåget råkat försvinna på rangerbangården.
Så där skulle det kunna fortsätta. Jag har tillbringat timmar på ersättningsbussar och mobiliserat medresenärer för att få åka taxi när tåget inte går.
Systemet är känsligt
Trafikverkets statistik för oktober säger att 77 954 av totalt 89 716 planerade tåg kom fram till sin slutstation i tid. Det är några procent - och några tusen tåg - sämre än månaden innan, bland annat eftersom två teknikhus längst Västra Stambanan förstördes i en brand. Så känsligt är systemet.
Tågen är tyngre och fler än någonsin. På 25 år har persontrafiken på järnvägen nästan fördubblats.
Jul- och nyårshelgerna är riktiga resdagar för svenska folket, och väldigt många vill åka tåg till och från släkt och vänner. Det är inte svårt att förstå, inte ens om vi kunde bortse från miljöargumenten. Så här års är det svenska vägnätet ingenting för veklingar eller semesterchaufförer. Är det inte snödrev och glashalt så måste man räkna med att det är nedmörkt och fullt med modd på hela framrutan.
Tåget - ett bättre alternativ
Då framstår tåget som ett bättre alternativ. Antagligen är det därför SJ redan i november tvingades varna för att biljetterna till de mest populära avgångarna i helgerna började ta slut. Att sedan julstressiga tågresor med presenter och alldeles för mycket bagage kan utvecklas till en veritabel prövning av familjesammanhållningen är en annan sak. Poängen är mycket enklare än så. Svenska folket åker tåg, och vi skulle vilja åka ännu mer tåg.
Bara från Stockholms Central avgår det varje vardag hundratals fjärr- eller regionaltåg. Så många fler går det inte att tränga in, i alla fall inte när människor vill resa. Det återstår bara att packa samman passagerarna och fylla sätena.
Sverige behöver enorma satsningar på vårt järnvägsnät. Inte främst för att SJ och andra operatörer ska klara rusningen kring storhelgerna, utan för att vardagen och produktionen ska fungera. När det går att pendla med tåg växer arbetsmarknadsregioner. Arbetsgivare får större chans att hitta rätt kompetens, och anställda får större möjligheter att hitta rätt jobb.
Kan inte fortsätta flyga
Vill vi undvika en oåterkallelig klimatkatastrof kommer vi inte heller att kunna flyga på det sätt vi gör i dag, och resor som mellan Stockholm, Göteborg och Malmö skulle kunna göras med tåg om bara järnvägen fanns där och tillåt tillräcklig hastighet.
Dessutom har vi ju godstransporterna. För många svenska företag är den omoderna järnvägen en av de saker som står i vägen för affärer.
I somras när regeringen presenterade den nationella planen för infrastrukturen de kommande tio åren talades det om den största järnvägssatsningen i modern tid. Allt som allt ska det investeras för 700 miljarder i vägar och järnvägar, 100 miljarder mer än under den senaste planen. Och ändå, när Trafikverket i höstas berättade hur bygget av höghastighetsbanorna ska gå till tvingades man erkänna att pengarna inte räcker till riktigt snabb järnväg på hela sträckan.
Om vi som nation ska kunna möta utmaningarna krävs det ännu större investeringar. När Sverige äntligen får en regering borde faktiskt satsningar på hela järnvägsnätet stå riktigt högt på dagordningen.