Jimmie Åkessons Sverige är rikskefft
Trist att störa sig på de som säger ”bror” till varandra
Jag bläddrar igenom flöden på sociala medier. I USA utspelar sig nu en våg av musikgenren r&b. Flertalet artister släpper låtar och den kulturella kreativiteten verkar vara på topp.
Inlägget därefter är från Sverigedemokraterna, SD, som påstår att ”ortensvenska” inte hör hemma i Sverige. Ortensvenska ska inte bli standardsvenska. Det är en ”språklig avart” menar man.
Kan vi inte ha något som är lite mer färgglatt än Åkessons torra synthband?
Jag vänder mig väldigt starkt emot SD:s anti-svenska retorik. Varför vill de begränsa vår vackra svenska kultur?
Problemet med sverigedemokrater är att de vill bli av med allt kul i vårt språk. I deras värld finns det ”ett nationellt språk”. Det betyder, precis som SD själva säger, att det finns ett standardiserat sätt att tala svenska på.
Resultatet är att det som gör Sverige intressant och annorlunda försvinner.
De lokala sätten att tala på är idag allt färre. Det gäller alla svenska dialekter.
SD:s språkpolitik blir alltså helt befängt.
Vår språkliga rikedom skulle helt enkelt minska med Åkesson.
Ortensvenska är väl, om något, ett tecken på att det svenska språket fortfarande lever. Det är en svensk dialekt som har mixat ihop lokala dialekter med variationer från andra kulturer.
Kreativitet och uppfinningsrikedom borde uppmuntras.
Alla personer med rötter utanför Sverige har berikat vårt land. Vi hade varit fattiga utan dem i alla avseenden.
Genomsnitts-Svensson har fått mer pengar i fickan, lyssnar på – i min mening – bättre musik och vi kommer på nya sätt att tala på hela tiden.
Sverige har alltid varit ett land med mycket variation. Det är vår främsta styrka.
Har inte detta gett oss gangsterkultur, tänker kanske en del.
Helt ärligt är det egentligen inte så konstigt. Risken för att bli kriminell ökar när vissa personer tvingas leva fattigare liv, ofta baserat på deras hudfärg.
Sedan kan man även kritisera nöjesföretagen. De tar in personer med tveksamma värderingar. Sedan ber de dem uppträda som homofober i musik och film.
Det stör mig att Ulf Kristerssons Tidögäng låter jänkarna klå oss i musikvärlden.
Det sker någon slags kulturell storhetstid på andra sidan jordklotet.
Här stör sig någon tjurig politiker på ungdomar som säger ”bror” till varandra.
En vild tanke, men det känns lite enklare att låta folk prata hur de vill, och roligare.
Då kanske Sverige toppar listorna igen.