Alexander Skarsgård spelar stum – i en film som inte har något att säga

Karolina Fjellborg

FILMRECENSION Alexander Skarsgård spelar stum i Duncan Jones ”Mute”. En science fiction-film som, ironiskt nog, inte har någonting alls att säga.

helskärm

Mute

Av Duncan Jones, med bl  a Alexander Skarsgård, Paul Rudd, Justin Theroux och Seyneb Saleh.

SCIENCE FICTION Duncan Jones passionsprojekt "Mute" satt tydligen fast i det som på filmlingo brukar kallas för utvecklingshelvetet i ungefär 15 år, innan Netflix till slut klev in som en riddare med djupa fickor.
Och i dag, när filmen har haft sin premiär hos streamingjätten, känns det som att "Mute" borde ha fått stanna där.
För den här historien – som Jones själv beskriver som en sorts andlig uppföljare till hans hyllade sci-fi-film "Moon" från 2009 (Sam Rockwell dyker upp i en cameo för att bekräfta att filmerna utspelar sig i samma universum) men rent kvalitetsmässigt befinner sig ljusår ifrån sin föregångare – är både trist, tondöv och flagrant omdömeslös.

Ett påtagligt illa hopklippt och obekvämt möte mellan hårdkokt sci-fi-noir, sentimentalitet och humor som verkar vara på villovägar från en helt annan film – dessutom utan en enda kvinnoroll som det inte dreglas över från manligt håll.
Och det inkluderar tyvärr barn.

Skådeplatsen är 2050-talets Berlin, som är den gamla vanliga, "Blade runner"-inspirerade blandningen av teknologiska framsteg och mänskligt och moraliskt förfall, och Alexander Skarsgård gör huvudrollen som bartendern Leo Beiler, som jobbar på en strippklubb (såklart) och är både stum och amish.

Att hans karaktär är just både stum och amish känns mest som en gimmick och tjänar egentligen inget som helst syfte – men man får väl gratulera Skarsgård till att slippa ha att göra med den hemska dialog som alla andra skådisar i den här filmen får brottas med.

Hur som helst. Plötsligt försvinner Leos servitrisflickvän Naadirah (Seyneb Saleh), och Leo ger sig ut på jakt efter henne bland dekadens, neonskyltar och flygande hämtmat.
Men lika mycket tid som vi tillbringar med Leo, tillbringar vi med två amerikanska militärkirurger – "Cactus" (Paul Rudd) och Duck (Justin Theroux) – som ser ut att komma direkt från 70-talets Vietnam och nu ägnar sig åt att sy ihop gangstrar på svarta marknaden.
Deras koppling till fallet Naadirah är lite för oklar lite för länge, men deras märkliga, smått homoerotiska bromance roar trots allt till en början – tills man inser att en av dem är en stormande pedofil, och att den andra inte ser det som något avgörande hinder för att fortsätta hänga, trots att han själv har en liten dotter.
Hur Jones väljer att hantera den storytråden är obegripligt. Som så mycket annat i den här filmen.

Jones får, precis som hjälten Leo Beiler, helt enkelt ingenting sagt.
Och har man haft över ett decennium på sig att fundera på ett manus borde det vara aningen bättre än så här, kan man tycka.

”Mute” finns att se nu på Netflix.