Linnea Henriksson glittrar och värmer

Foto: Pernilla Thelaus
Linnea Henriksson i Charlotte Perrellis schlagerklassiker ”Hero”.

avPer Magnusson

MUSIK

JULKONSERT En rakt igenom älskvärd artist sprider julstämning en kväll när november gör sitt bästa för att imitera en Guns N' Roses-video.


Linnea Henriksson – Gläns över sjö och Grand
Plats: Grand hotel, Stockholm. Publik: 460. Längd: 75 minuter. Bäst: ”Maybe this Christmas”, ”Den stora dagen” och ”Halmstad”. Sämst: ”Stilla natt” i blues-version är kanske inte min favorit-”Stilla natt”.


Stämningen i Grand hotels pampiga lokal Vinterträdgården är hög.

”Hej tomtegubbar” på stadigt stegrande volym. Doften av stearin. Stickad tröja med renmotiv.

Kvällens huvudperson Linnea Henriksson önskar god jul redan innan konserten. Från en liten scen i mitten av lokalen blandar hon Elvis med sig själv och Eric Gadd.

– Välkomna hit, välkomna hit. Det ser riktigt gott ut, samtalar hon ledigt med julbordsgästerna när hon släntrar mellan stolarna.

Det är omöjligt att inte tycka om artisten Linnea Henriksson. Eller personen, för den delen. Linnea har lyckats sudda ut gränsen mellan de två. Hon är bara sig själv, rakt upp och ner. Lika självklar som artist, som radioprogramledare, som poddare, som feministisk förebild.

På Grands scen glittrar hon i kapp med julgranen. Gör utmärkta tolkningar av evergreens som Darlene Loves ”Christmas (Baby please come home)” och Joni Mitchells ”River”. Överraskar med Ron Sexsmiths längtande ”Maybe this Christmas”, med ett påföljande fint tal om fåtöljen som lyser tom efter en morfar eller farfar.

Med sin luftigt varma och behagliga röst med ena foten i jazz och den andra i pop är Henriksson verkligen en formidabel sångerska. Hon backas av ett strålande band, där Anton Toorell glänser lite extra på gitarr.

Kvällens ena gästartist Louise Hoffsten – Linnea kommer även att bjuda in Ebbot och Titiyo längre fram – påannonseras av sin egen ”Så mycket bättre”-sång. Hoffsten ser till att julbordet får sin beskärda del av blues.

Linnea Henriksson botar den snabbt genom att leva ut sin barndoms schlagerdrömmar i ”Hero”. Hon dansar på bord och stolar och skapar ett slags motsägelsefullt fredagsmys – intimt och rusigt på samma gång.

Därefter ”hittar” hon Miriam Bryant i publiken och tar upp henne på scenen för en ”Fairytale of New York” med lite bättre tandhygien än originalet.

Två av kvällens låtar ringar särskilt in Linnea Henriksson storhet som artist: att ge en röst åt dem som kanske inte alltid hörs mest.

I egna ”Halmstad” vänder hon på det klassiskt eskapistiska rockperspektivet och hyllar de som blev kvar i småstaden.

Och där några ”Så mycket bättre”-tolkningar faller platt utanför tv-rutan blir en viss Vikingarna-cover till magisk country på svenska.

”Den stora dagen” är en obarmhärtig påminnelse om det viktigaste i livet.

Att ringa mamma.


Fotnot:
Julshowen ”Gläns över sjö och Grand” kan ses från och med nu till och med 20 december på Grand hotel.

ARTIKELN HANDLAR OM