”Min drömgäst är Ringo Starr”
Uppdaterad 2018-08-24 | Publicerad 2010-03-20
Skavlan om pressen att lyckas, sambon Bonnevie & att gästas av Persbrandt
OSLO. Många världsstjärnor har suttit i Fredrik Skavlans bekväma fåtöljer.
Nu avslöjar han en av drömgästerna under vårens säsong.
– Ringo Starr. Jag samlar på Beatlar. Men den fjärde får jag ju tyvärr aldrig träffa, säger han.
Det är lätt att tycka om Fredrik Skavlan. Och har man hängt på ”Skavlan”-redaktionen en dag är det som att hans goda humör smittar av sig. Trots stress ser alla ut som att de går och gnolar på Kikki Danielssons ”Bra vibrationer”.
När sedan tv-kameran går igång i NRK:s Studio 1 är det som att Skavlan trycker på en knapp och blir 150 procent trivselgutt.
Före tv-karriären hade han ungefär samma jobb som jag, fast på norska Dagbladet. Nöjesreporter och tv-krönikör.
– Där fanns en programledare i norsk tv som jag ofta sågade. När jag sedan började i tv, skickade han ett ironiskt vykort: Fredrik, lycka till ...
”Man blir fåfäng av att vara i tv”
Pratshowen ”Først & sist” sändes 227 gånger från 1998 till 2007 och blev ett av norsk tv:s allra mest framgångsrika program. Skavlan erkänner nu att förmågan att lyssna, att låta gästerna prata med varandra, kom till av ren överlevnadsinstinkt.
– Jag visste inte hur man skulle göra. Så jag gjorde mig så anonym som möjligt. Med diskret klädsel. Och så lät jag gästerna bara prata på.
Nu är han så säker i rollen att han aldrig sitter i klipprummet för att se vad som blir kvar och klipps bort i ”Skavlan”.
– Man blir fåfäng av att vara i tv, andra ser helheten bättre.
Han undviker också helst att se programmen på fredagskvällarna.
– Jag vill vara ledig. Kanske hyra en film. Dessutom, jag var ju där under inspelningen.
Men Skavlan erkänner att han känner en stor press när mellan 2,5 och 3 miljoner svenskar och norrmän tittar varje vecka.
– Även om våra lägsta tittarsiffror är mycket högre än förväntat upplever man att det var bättre den och den gången, än det man just har gjort. Det är pedagogiskt omöjligt att förklara den känslan.
Tappa greppet
Han och redaktionen förbereder varje intervju mer minutiöst än de flesta tv-tittare anar.
– Men det är ju inte teater, det är livet. Många grejer går inte alls som planerat. Det kan vara jätteintressant ändå för publiken om de ser att jag tappar greppet, vad händer då? Det jag försöker undvika är medioker vardags-tv.
Apropå tappa greppet, intervjun med Norah Jones för någon månad sedan gick väl inget vidare?
– Du, Norah Jones ... ibland har vi internationella stjärnor som inte är tillgängliga att prata med i förväg. Hon sa efteråt att hon inte fattat att hon skulle ta med sig hjärnan, hon trodde att hon bara skulle uppträda. Så gör jag den kanske lite ... jag menade inte att förnedra hennes pappa, men jag försökte vara lite ärlig. Jag är ju helt nere i Beatles, jag sa att det är många som hoppar över sitarlåtarna (Norah Jones pappa, kända sitarspelaren Ravi Shankar, var med på några Beatles-låtar). Det var en poäng som inte gick hem.
Du älskar Beatles?
– Jag är för ung, egentligen, det var mina äldre bröder som lärde mig det. En av Beatlarna får man ju tyvärr aldrig träffa. George Harrison intervjuade jag som tidningsjournalist. Paul McCartney för en tv-special. Så Ringo vore en drömgäst, även om man aldrig vet hur han är förrän han sitter där.
”Persbrandt är trevlig”
Vad lyssnar du mer på?
– Just nu? Svensk jazz.
Din sambo Maria Bonnevie är en av Nordens mest kända skådespelerskor. När du intervjuade Thorsten Flinck och Christer Sjögren om deras tv-pjäs nämnde du inte ens att hon också är med.
– Det var ett dilemma om jag skulle nämna det eller inte. Men jag gillar inte när det känns internt. Ibland är hon nämnd, mitt privatliv är ingen hemlighet.
Hon skulle säkert vara en jättebra gäst, det har hon varit, men jag skulle tycka det blir konstigt nu, bara. Min bror är känd tv-läkare, norsk tv:s Dr Åsa, skriv gärna det (skratt). Han får inte heller vara med.
Och svenska tv-tittare skulle vilja se Mikael Persbrandt som gäst ...
– Ja, ja, jag vet. Jag har pratat med honom, tycker han är trevlig och skulle inte känna mig obekväm. Men jag tycker inte det skulle vara så spännande, som en del svenskar uppenbarligen tycker.
Blir det en fortsättning på programmet?
– Vi vet inte, vi hoppas på det. Vi väntar på beslut.