Spåren efter IS: Dagligt schema och tortyrlista
Publicerad 2016-12-03
BARTELLA. Inne i den förstörda spökstaden syns de bisarra spåren av IS.
En dagligt schema för terrorgruppens jihadister.
Och en tortyrlista med 20 punkter.
Slätten runt Mosul är full av spökstäder. Platser, som före IS myllrade av liv, är nu tomma.
Det är plundrade hus, brända hus och söndersprängda hus.
I staden Bartella bodde det 30 000 människor när IS kom i augusti 2014. Trots att det har gått mer än en månad sedan den kristna staden återtogs har ännu inte en enda familj vågat återvända.
Hamama Pulas, 45, har tillsammans med mannen Raad Jamel, 53, fått tillstånd av militären att inspektera sitt övergivna hus.
Hon går runt i bråten och noterar allt som IS har stulit. Kylskåpet, mikron, teven och symaskinen.
– Var ska man börja?
Det luktar ruttet, från två år av damm och fukt. Hamama börjar riva i högarna av nedslitna kläder och madrasser och välta skåp. Gläds åt några fotografier på barnen, som inte förstörts.
– Jag ändå tacksam över att vara här, i vårt hem. Men jag förstår inte hur vi ska våga flytta tillbaka, säger hon.
I skuggan av våldet: Girighet och svek
Vi har släppts fram hit först efter att ha gett soldaterna i vägspärren åtskilliga paket cigaretter. Nervositeten i den irakiska armén tilltar, i takt med att offensiven mot staden Mosul två mil bort har stannat av och allt fler av de egna soldaterna dör.
Sprängda pansarfordon, som liknar tillknycklade plåtburkar, släpas ut på lastbilar.
På muren framför husen i Bartella har IS sprejat de nya ägarnas namn. Utanför Hamama Pulas står det “Abu Yusef”, det var han som fick terrorgruppens tillstånd att plundra deras hem. Hon grubblar över vem han var. Tänkte han en dag flytta in med sin egen familj?
I skuggan av våldet föds girighet och svek.
Hamamas man kan inte sluta att tänka på herden som i åratal tog hand om deras 80 får och som de nästan betraktade som en i familjen. Så fort IS kom tog han djuren och anslöt sig till terrorgruppen.
En ensam elingenjör har påbörjat det mödosamma arbetet med att få tillbaka elen till Bartella. Han talar om spänningsproblem och nedrivna ledningar. Förödelsen i krigets spår går nästan inte att föreställa sig.
Kyrkan är skändad
Det knastrar av krossat glas under fötterna i Bartellas kyrka, med rötter från 500-talet. Korset har sprängts och biblarna bränts. Huvudet på Kristusstatyn har sågats av och altaret vräkts omkull.
Det är intoleransens yttersta uttryck.
– När jag först kom hit grät jag. Kyrkan finns i folks hjärtan, så de har krossat våra hjärtan, säger prästen fader Jaqob.
Vi går försiktigt runt i förödelsen, fortfarande kan det finnas hemmagjorda bomber kvar. Gravarna har brutits upp och plundrats. Kistorna gapar vidöppna.
IS lät sina högsta ledare bo här. Det var ett högst medvetet val, den uråldriga kyrkan var skyddad från koalitionens flyganfall. Församlingslokalerna användes för träning av nya jihadister. Vi ser amerikansk ammunition kvarlämnad på golvet. En whiteboard-tavla, som står orörd från dagen då jihadisterna tvingades på flykt, ger en inblick i terroristernas vardag:
06-09 fysisk träning
09-10 frukost och vila
10-12 religiös undervisning
12-14 lunch och vila
14-16 vapenträning
16-18 taktikundervisning
18-20 patrullering
Intill står ännu en tavla, som använts i undervisningen. Ämnet: hur man bäst torterar eller dödar en annan människa.
Kroppens tjugo känsligaste punkter listas i ordningsföljd: struphuvudet, bakhuvudet, pungen, ryggraden, fotlederna, fingrarna, tårna…
”Många av våra grannar deltog i förföljelserna”
Kyrka har förstörts förr: av tatarer, perser och ottomaner. Vill fader Jaqob bygga upp den igen? Låta sin församling återvända från exilen och den relativa säkerheten i den kurdiska delen av Irak?
Han tvekar.
– Det måste bli tryggt först. Innan dess kan vi inte återvända. Och vi måste förändra människors sätt att tänka.
Morden på kristna i Irak började inte med IS, påpekar han. Så varför skulle de sluta där?
– Många av våra grannar deltog i förföljelserna av oss.
Han ser sorgsen ut.
– Jag önskar att vi kunde leva tillsammans igen, men jag förstår inte hur det ska gå till.
År 2003 fanns det en och en halv miljon kristna i Irak. I dag återstår kanske 300 000. Finns det någon framtid för kristna här?
– Bara om FN eller andra utländska trupper kommer hit och skyddar oss. Annars kommer det här hända igen och igen.