En 74 år gammal sjökapten köpte Melina, 10

Barnen som såldes: Hemliga boendet stöttar dem som utsatts för trafficking

RUMÄNIEN. I huset någonstans på rumänska landsbygden bor sju flickor som har blivit utsatta för trafficking, i bland av sina egna familjer – de har aldrig fått en kram eller busat på en lekplats förut.

Nadira, 15, tvingades sälja blommor, tigga och prostituera sig, men vågade till slut fly från sin människohandlare.

– Vi som är här har varit igenom ett helvete, säger hon.

Hunden Kora vaktar huset längst bort på den gropiga landsvägen.

En gång kom en bil med män i kostymer och letade efter flickor de ansåg sig äga. Kora kastade sig rasande över dem.

– Jag säger till barnen att jag är din mamma nu, din pappa, ditt allt. Tro aldrig att du kommer tvingas lämna det här boendet när du fyller 18 och ingen bryr sig. För jag kommer vaka över dig som en hök! De känner sån lättnad, säger Iana Matei.

I decennier har hon drivit det hemliga behandlings­hemmet för minder­åriga trafficking­offer i utkanten av en by, på hemlig ort i Rumänien.

Ingenting har blivit bättre. Rapporterna visar att allt fler utsätts för människo­handel. Offren blir allt yngre.

– Det borde oroa oss. Jag ser även detta här i huset, säger Iana.

Minstingen är Melina som kom hit när hon var 10 år.

Hon tvingades tigga på gatorna och prostituera sig. En av kunderna var en 74-årig, pensionerad sjökapten. Han tog med sina vänner, fotade. Hennes unga ålder var en ”wow”-grej för dem.

Fyra av flickorna på boendet har utsatts för övergrepp och trafficking av sina egna föräldrar, som nu sitter i fängelse.

Inom sig för barnen en kamp, förklarar Iana Matei.

En flicka, en 13-åring med långa ben, fryser till is när familjen kommer på tal.

Nadira, 15

En dag för två år sedan fick hon nog och rymde från sina människohandlare. Det spelade ingen roll om de fångade henne och dödade henne – det vore ändå bättre än det liv de tvingade henne att leva.

– Vi är skyddade här, de som jobbar här är alltid nära oss och tar hand om oss.

Nadira har en syster, som hon inte har kunnat träffa på väldigt länge.

Melina, 11

När hon kom till boendet som 10-åring ville hon inte äta soppan som serverades. ”Jag äter bara KFC”. Det visade sig att hennes människohandlare hade bjudit henne på snabbmatsrestaurang, i Melinas värld det lyxigaste som fanns. Friterad kyckling var belöningen för att hon tvingades prostituera sig.

– Här får vi leka, gå i skolan. Saker vi inte fick göra förut, säger hon.

Hon bor på boendet tillsammans med sin storasyster som också utsatts för trafficking och övergrepp.

Lorena, 12

Hon utsattes för trafficking av sin egen mamma, som även lät styvfadern förgripa sig på Lorena. Många av flickorna på boendet går igenom en kamp inombords och försvarar sin familj in i det längsta.

Men Lorena sa om modern: jag vill inte se henne någonsin mer i livet.

Lorenas mamma kämpade i rätten för att mormodern skulle ta över vårdnaden, men förlorade. I dag vågar Lorena drömma om framtiden.

– Jag vill gå klart skolan och bli veterinär, säger hon

Elena, 13 och Maria, 14

När Maria kom till boendet hade hon aldrig gått i skolan. Men över en sommar lärde hon sig läsa. Drömmen nu är att komma in på universitet och bli läkare. Mannen som tvingade henne att tigga och prostituera sig vill hon inte tänka på mer.

– Jag är inte rädd för honom längre, min människo­handlare sitter i fängelse. Jag är glad att jag blev av med honom.

Elena säger att hon ska bli polis.

– Så jag kan hjälpa andra flickor och förstå dem. Och jag kommer vara hård mot människohandlarna.

– De berättar saker, på grund av smärtan, säger Iana Matei. Men sen försöker de försvara sina föräldrar, att de inte hade några alternativ. ”Vi var så många barn, vi hade inte mat, de gjorde det för vår skull”.

– Om deras vårdnadshavare behandlar dem som skräp, så är det vad de lär sig. De ser sig själva som skräp också.

Många har aldrig fått uppleva vad kärlek är.

Eller att barn kan leka.

Iana Matei tog med sig de yngsta till en park.

– När de såg gungorna var det som julafton. De ville aldrig sluta gunga, jag fick tjata på dem att gå hem. Saker som vi tar för givet, att barn gungar, det är inte självklart för dem. De hade aldrig fått vara på en lekplats förut.

På tv:n rapporterar de om lärarstrejken som pågår för tillfället i Rumänien, det är därför flickorna är lediga från skolarbetet i dag. Annars får de distansundervisning via tv-skärmen inne i skolsalen. På fritiden målar de lavenderljus som föreningen tillverkar och säljer för att dra in extrapengar.

– Vi får hjälp av dem som jobbar här i huset när vi är ledsna, men också av varandra. Först skriker vi ut allt ur våra lungor, sen gråter vi. Sen lugnar man ner sig, och tar reda på vad som är fel, säger Lorena, 12.

Hon har det långa håret i en rosa tofs och ger oss ett nyfiket leende. Lorena såldes av sin egen mamma. Nu har hon varit här på boendet i en månad och visar sitt sovrum, där hon baxat fram en garderob framför fönstret.

– Jag har ju sagt att ni inte ska möblera om! Och vad har hänt med gardinerna, bannar Iana Matei kärleksfullt.

Flickorna halvligger med myskläder på i sofforna. Omslingrade med armarna om varandra.

De lever som en familj här, delar sorger och trauman.

Huset är ett av endast två licenserade boenden specialiserade på minderåriga traffickingoffer i Rumänien.

Samtidigt finns i detta land flest fall av människohandel i hela EU.

Bara förra året var det runt 300 rumänska barn som utnyttjades i denna industri, enligt myndigheterna. I hela Europa, även i Sverige utnyttjas rumänska trafficking-offer. Då finns förmodligen ett gigantiskt mörkertal. Iana Mateis 12 bäddar räcker inte långt.

– Var finns alla dessa barn? säger hon.

När hon började kring millennieskiftet kom många traffickingoffer från Balkan. De hade ofta utsatts för grovt våld – men på något vis läkte de fysiska såren snabbare.

De känslomässiga övergreppen som barnen utsätts för i dag, stannar kvar. Ofta hela livet.

Människohandlarna förändras också, lär sig nya metoder och tipsar varandra. Hur man ska rikta in sig på flickor som varit sexuellt utnyttjade som barn, de anses mest mottagliga.

Ju yngre, desto lättare att manipulera.

Allt vanligare blir ”Lover boy-taktiken”, som influencern Andrew Tate anklagas för att ha använt sig av. Unga män betalas av nätverken för att kontakta tjejer, och bedyra sin kärlek. Men det dröjer inte länge innan flickorna blir exploaterade av den de tror sig vara förälskade i.

– Det är killar som manipulerar dem, bjuder på fina middagar, till en början. Sen kommer hoten och rädslan. Offren tänker alltid, imorgon blir bättre. De kanske inte ens själva ser sig som offer, säger Iana Matei.

– Det finns så många sätt att tvinga en flicka på, utan att direkt tvinga henne. Om han slår henne? Det har hennes föräldrar också gjort, så det betyder kärlek. En gång i veckan kanske han säger att han älskar henne – det är de enda orden de vill höra.

Nadira, 15, sitter försjunken i boken ”Skönheten och odjuret”.

Precis som många andra exploaterade barn tvingades hon tigga och sälja blommor åt människohandlaren. Varje dag skulle hon tjäna 900 rumänska lei, drygt 2 100 kronor. Om hon inte lyckades väntade våld och misshandel. Mot slutet av dagen fick hon prostituera sig för att få ihop det.

Men Nadira gjorde något få vågar.

Hon rymde.

Hon kom till den punkten att hon blev desperat och inte längre brydde sig om konsekvenserna. Om människohandlaren hittade och dödade henne skulle det ändå vara bättre än att leva.

– Jag vill bli polis, säger Nadira med stadig blick.

– Jag vill hjälpa flickor som gått igenom det jag tvingats gå igenom. Så att de får ett bra liv, som jag har nu.

Tack vare att Nadira lyckades ta sig till polisstationen och vittnade om att andra flickor fanns kvar i traffickingnätverkets våld, startade polisen den gången en utredning. Man kunde gripa förövarna.

Men för många av barnen börjar en ny svår resa, efteråt.

När de kommer till boendet är de ofta livrädda.

– De har låga tankar om sig själva, säger att de är dumma, fula, att de duger bara för sex. För det är vad de fått höra. De börjar tänka, kanske var bättre att stanna där jag var, och inte hoppas på framtiden? Tänk om någon ser mitt riktiga jag, de kanske sparkar ut mig igen? säger Iana Matei.

Men det finns ett avgörande ögonblick, när barnen rätar på ryggen.

Det är när de står i rättssalen och människohandlaren förs in i handbojor.

När domaren säger: du är ett offer.

– Det är då de verkligen förstår. Tills dess har de sagt, nej det är bara mitt eget fel det som har hänt. Jag är dum och jag fick vad jag förtjänade.

På flickornas rum ligger hjärtformade kuddar och sönderkramade gosedjur i pastellfärger.

Personalen går sällan in här, det ska vara tjejernas privata sfär. Helt vanliga tonårsrum med hårborstar, kosmetika och foton på kompisar. På väggen hänger en religiös ikon bredvid bilden på en tonårsidol och ”Love is all you need” med paljettbokstäver.

Men speglarna vittnar om smärtan.

De är inte i glas, utan blankpolerad metall.

Så att ingen ska kunna krossa dem, och skära sig med skärvorna.

– Titta, jag har putsat min, säger Melina, 11, stolt.

Hon bor tillsammans med sin syster, som också såldes av människohandlaren. Deras sängar står tätt ihop.

I rummet bredvid kryper Maria och Elena nära varann på överkastet med varsin nalle i famnen.

Bakom huset växer gräset högt, där byggs nu ett till hus för att kunna hjälpa fler. Men pengarna tryter. Iana kämpar för att få ihop medel till att göra en campingutflykt i sommar. De senaste åren har hon inte kunnat renovera eller köpa nya möbler. Stödet från rumänska samhället är nästan obefintligt. I grannskapet finns det personer som fäller elaka kommentarer när flickorna går förbi.

– När vi inte har pengar, när jag är trött eller tänker på hur vi ska kunna betala räkningar och löner och mat för nästa vecka, så känner jag – var ska flickorna ta vägen annars? De har ingen annan. Jag samlar styrka och fortsätter, säger Iana Matei.

Rumänien är ett av få europeiska länder som saknar en åldergräns för samtycke. Man kan hävda att ett barn gått med på att ha samlag med sin förövare, och därför inte utsatts för ett övergrepp eller exploatering.

Att myndigheterna är okunniga och samarbetar dåligt, är andra orsaker till det enorma problemet med trafficking, menar flera organisationer vi pratar med.

Men att rättsprocessen kring den världskände influencern Andrew Tate, misstänkt för såväl människohandel och våldtäkter, skulle sätta ljus på Rumäniens mörkaste sår, tvivlar Iana Matei på.

– Alla andra då, som inte är ”influencers”? De använder samma metoder.

– Jag är rädd att folk pratar om det här fallet nu, det är ”hett” och inne, för de är viktiga personer. Men oavsett om de blir dömda eller ej kommer fallet sen dö, och då dör ämnet också. Om vi inte håller det levande.