Lögnerna i krigstider: ”Till slut tror vi inte på något”
Publicerad 2023-10-14
Allt fler falska nyheter om kriget mellan Israel och Hamas sprids nu.
Enligt Per Enerud, expert på desinformation, är målet att skapa förvirring:
– Till slut tror vi inte på något. Då har de här aktörerna vunnit, säger han.
I sociala medier sprids bilder på brandbomber över Gaza (som egentligen visar rysk beskjutning i Ukraina), en israelisk kvinna som bränns av Hamas (filmen är från Guatemala 2015) och uppgifter om en ny raketattack mot Israel (bild tagen från ett tv-spel).
Författaren Per Enerud, som skrivit den nyutkomna boken ”Det här är inte ett krig: våldet och lögnens broderskap i rysk ideologiproduktion”, säger:
– Att skapa förvirring är en väldigt viktig del i ett krig. Falska bilder som påstås vara äkta skapar en bild hos oss läsare att vi inte kan lita på uppgifter från kriget. Det blir en föreställning om att ”vi vet inte vad som pågår, alla uppgifter är ju falska”.
– Det har till och med spridits uppgifter om att ”kriget i Ukraina har inte hänt”. Målet är förvirring, snarare än att få oss att tro att den ena eller andra sidan är mer brutal. Till slut tror vi inte på något. Då har de här aktörerna vunnit.
Vem eller vilka sprider uppgifterna?
– Det sitter förmodligen inte någon överstegeneralpropagandaminister och trycker på knappar och bestämmer att ”nu ska vi ljuga på det här sättet”. I stället kan det vara tonåriga hackers som tycker det är kul att busa, som lägger ut bilder från videospel, eller som är genuint övertygade om att ”om jag bara kan visa hur hemska Israel, eller Hamas, är så vinner vi det här”.
Vad händer med människor när de blir förvirrade av fejk news?
– Då tittar man bort och tänker att ”ja, vi vet ändå ingenting, det är bättre att fortsätta titta på Kardashians”. Vårt engagemang minskar, och vi tystnar. Vi lämnar samhällsdebatten och väljer konsumtion, komfort och kattungevideor.
Hur länge har lögner spridits i krigstider?
– Under första världskriget beskylldes tyska armén för att ha slaktat barn i Belgien och gjort tvål av dem. Under 30-åriga kriget på 1600-talet beskrevs motståndarsidan som blodtörstiga kannibaler.
Hur kan man som enskild person motverka lögnerna?
– Man är skyldig att kolla källor. Som journalist och medborgare tvingas man hålla emot lite grann. Vi måste vänta med att sprida uppgifter tills vi kan se att de är bekräftade från olika håll, från någon som faktiskt varit på plats. Vanliga källkritiska metoder som alla skolelever får lära sig.
Men det måste väl skada trovärdigheten om man ljuger för mycket?
– Varje gång en part ljuger så försvagas den partens trovärdighet. Ett väldigt intressant exempel är Kuwait-kriget 1990-91. Då kom det uppgifter om att irakiska armén hade dödat barn i kuvöser på ett sjukhus i Kuwait, vilket ganska snabbt kunde dokumenteras som en lögn. Det gjorde att alla uppgifter från USA som irakiska övergrepp – hur väldokumenterade de än var – blev ifrågasatta.
Ökar risken för att gå på desinformation om man är partisk?
– Självklart. Publiken läser information på olika sätt, vi ser bilder på blodiga barn som något hemskt, medan en annan publik ser det som en stor framgång för motståndet, säger Enerud och fortsätter:
– Jag såg en rysk programledare för en talkshow som frågade ”varför har vi inte informerat Hamas om att inte sprida bilder på de här övergreppen, eftersom de används i västpropagandan?” Men Hamas kanske vill visa så mycket övergrepp som möjligt för att visa hur skoningslösa de är. Det ligger i deras intresse att skapa skräck. Medan den som sitter i en studio i Moskva tänker att ”det här skadar vår trovärdighet eftersom vi har stött Hamas och inte velat terrorstämpla dem”.
Biden ovan påstås visa israeliska barn i burar i Gaza, vilket inte stämmer. Den lades upp före Hamas terrordåd i Israel.
Videon med fallskärmshoppare påstås visa Hamas-soldater över Israel, men filmades i själva verket i Egypten. Bilden på ”nya raketattacker mot Israel” är tagen från ett tv-spel.