”Mitt hår har varit rött, svart, brunt - och allt samtidigt”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag ska till frissan den här veckan.
För mig har frisyren alltid stått i centrum eller rättare sagt jag med den. Jag tror att jag har haft allt man kan tänka sig utan att bli för extrem. När jag var tonåring så tjatade jag på mamma att jag ville färga håret. Hon svarade alltid att när jag blev arton kunde jag få färga det, då kunde jag till och med färga det grönt om jag ville.
Grönt har det aldrig varit men däremot både rött, svart och brunt och för att riktigt slå på stort så har även alla de färgerna existerat samtidigt.
När jag var sjutton år fick jag för första gången delta i ett stort seniormästerskap inomhus. Det var ett VM som gick i Sevilla. Klart man hade hört talas om att svenska blondiner var populära i Spanien så för att spä på det hela ytterligare så var jag bara tvungen att fixa till mig lite dagen före avresa.
Sagt och gjort. Mamma hade en gammal Jane Helen Blond som stod i badrumsskåpet hemma. Eftersom jag började sent i skolan den dagen hade jag extra mycket tid på mig, så när blonderingen satt i luggen och verkade passade jag även på att sitta några minuter framför mammas stenålders sollampa.
Luggen blev väldigt blond och snygg när jag tågade iväg till skolan och allteftersom dagen gick så tilltog även färgen i ansiktet. Dock inte till det gyllenbruna stadiet utan mer åt det grisrosa.
Men skam den som ger sig.
På kvällen innan Spanienresan var jag på kalas hos min kompis, och fick ännu en brilliant idé hur jag kunde lösa alltihop. Kompisens mamma brukade alltid färga håret mörkbrunt med lite rött i. Klart att det måste finnas lite färg här som jag kan låna av.
Jag gick till badrummet och utan att fråga blandade jag till lite färg fast besluten att inte låta det sitta så länge.
Det satt bara i en minut men när jag satte luggen under kranen hände i stort sett ingenting. Färgen fanns kvar och den synen i spegeln var inte heller en höjdare.
Jag virade ihop håret i en tofs och gömde luggen mellan allt det blonda.
Tack och lov var det inget morgonflyg så jag hann desperat ringa ner till frisören i Landvetter och hon hörde nog på min röst att det var ett akutfall.
Så i stället för en läcker brunbränd blondin som skulle charma spanjorer åkte nu en flicka med svarta slingor i luggen och ett något rosigt ansikte.
Det var inte sista gången en frisör tagit hand om mina egna färglösningar.
Tänk att man aldrig lär sig att använda sig av tjänster som folk är utbildade till att utöva.
Det är dags att tänka om.